Att Boel Lind är pensionär sedan 14 år och alldeles nyss har lämnat sitt uppdrag som ordförande i Svenska kommunalpensionärernas förbund lär inte har förtagit glöden, men nu är det dags för Boel att varva ner, enligt egen utsago.

— Jag har varit engagerad i fackligt arbete under hela mitt arbetsliv. Det ska faktiskt bli skönt att inte göra någonting och ta dagen som den kommer säger hon.

På vardagsrumsbordet ligger en bok.

— Nu har jag tid att läsa, ta hand om mig själv och göra det jag vill och känner lust för. Och jag har ju boulen - något som ger både motion och socialt umgänge konstaterar Boel.

Dessutom är hon sedan några år pressreferent i Falköpings Bouleallians.

Forskar i det förgångna

Att kunna nysta upp en del av det förgångna har betytt mycket.

Boel bodde under en stor del av barndomen hos sin mormor Elin i Öglunda men också hos moster Eva i Lerdala. Det var först 1951 som hon flyttade till sin mamma i Falköping.

Efterforskningar för några år sedan ledde till att Boel idag har namn och bild av sin far och sina sex halvsyskon. Det har betytt mycket att få en viktig bit av den egna bakgrunden och har nu en god kontakt med sina nyfunna släkt.

Idag är Boel nybliven änka. Tomheten efter maken Bosse är stor, men Boel har sitt nav i de närmaste - dottern Tina med familj. De båda barnbarnen Thilda och Julia finns inte långt borta, och en ny tid tar sin början för en av Falköpings mest rutinerade fackkämpar.

Den fackliga resan

När Boel blev mamma 1966 fanns endast offentligt ett daghem i Falköping, men förutom detta hade lasarettet ett eget daghem för sina anställda.

Eftersom Boel arbetade som undersköterska fick hon en plats där för dottern. Hon började arbeta på akutmottagningen, deltid natt och efter ett antal år heltid på vårdcentralen Oden.

Det visade sig att det fackliga arbetet tog mer och mer tid och hon blev förtroendevald för Kommunal på heltid och senare även ordförande i den lokala sektionen.

Vikten av att engagera sig i anställningsförhållanden och andra fackliga frågor insåg Boel redan på 70-talet, då den fackliga temperaturen skruvades upp med medbestämmandelagen och förtroendemannalagen som viktiga redskap.

För Boel Lind har dock grunden alltid varit densamma.

Engagemang och en vilja att ställa upp har varit drivkraften både fackligt och politiskt.

Boel gick i pension 2003. Då hade hon varit med om det tuffa 90-talet med uppsägningar av anställda inom vården, och även Kommunals konflikt 1995 som varade i tre långa veckor. Det var två olika upplevelser känslomässigt sett där uppsägningarna var mest påfrestande.

Meningsfullt och roligt

På andra sidan pensionsstrecket väntade uppdrag i SKPF.

— Jag kom med i styrelsen ganska snabbt, konstaterar Boel.

De senaste fem åren har hon även varit ordförande - ett uppdrag som lämnades över i samband med det senaste årsmötet.

— Det har varit meningsfulla och roliga år, menar Boel.

— Att ordna så att medlemmarna får en meningsfylld fritid med intressanta medlemsmöten och utflykter/resor till ett rimligt pris är viktigt. Våra medlemmar är inga höginkomsttagare och därför är flera resor per år kostnadsfria.

— En möjlighet att lokalt kunna påverka i frågor viktiga för oss pensionärer är i Kommunala pensionsrådet, KPR, där representanter från kommunens pensionärsorganisationer ingår.

Boel har även varit nämndeman i Skövde Tingsrätt under 16 års tid med början 1999 - ett uppdrag som hon känner att hon saknar.

— Det var intressant att få ta del av många olika livsöden och kunskapsmässigt var det lärorikt men också ett stort ansvar och skyldighet att följa lagen vid den dömande verksamheten säger 79-åringen vars ränder aldrig går ur.