Gudrun Zachrison är född i Torbjörntorp i Falköpings kommun men bor numera på Hönö utanför Göteborg.

Att bli författare var aldrig något som hon drömde om, det var bara så det blev.

— Jag har alltid gillat att skriva men aldrig tänkt tanken att själv ge ut en bok, berättar Gudrun, som är doktorand i litteraturvetenskap och som har arbetat som både lärare och konstnär.

"Gick väldigt fort"

Men en bok var precis vad det blev. Romanen Marskland gavs ut i mars år på Recito förlag.

— Allt gick väldigt fort. Boken bygger på noveller som jag skrivit under flera års tid men det var först under sommaren 2016 som jag började göra en roman utav det.

Berättelsen följer huvudpersonen Heidi, som föds i en västgötsk idyll under andra världskrigets utbrott. Det hon växer upp i är ett paradis men också ett ingenmansland - eller ett marskland - som varken bär eller brister.

Hennes kamp för att ta sig vidare ut i livet kantas av främlingskap också inför sig själv, och de män hon väljer är snarare soul-wounds än soul-mates.

Med sig på hela livsresan bär hon drömmen om att få skriva poesi.

Kamp för frigörelse

— Berättelsen handlar mycket om svårigheten att frigöra sig från invanda mönster, berättar Gudrun.

Handlingen utspelas under en hel livstid och på flera olika platser, inte minst i Västra Götaland och trakterna kring Tidaholm och Falköping.

— Jag är född på Falbygden och har fritidsboende vid Alvasjön på Hökensås sedan 1976. Det kändes naturligt att skriva om miljöer som jag själv känner till, förklarar Gudrun, som hämtat mycket inspiration från närområdet.

— Det är en väldigt spännande miljö häromkring.

Positiv feedback

Marskland finns att köpa på internet och i Bokkatalogen. Gudrun berättar att boken fått bra respons från flera som läst den.

— Det känns roligt. Framför allt undrade jag vad mina barn och barnbarn skulle tycka, men de verkar också gilla den.

Hur känns det egentligen att hålla i en bok som du själv har skrivit?

— Det är ju lite märkligt, en speciell känsla. Att debutera som författare som 78-åring är kanske inte optimalt, men jag är glad att jag fått göra det.