Idag har Linus och Marie Stjärnklar döttrarna Millie och Lilo, men resan dit har varit lång och smärtsam. Allt blev lättare när de bestämde sig för att berätta om sina svårigheter att få barn. Foto: Anna Kuylenstierna

Den långa resan för barn

Under lång tid kämpade Marie och Linus Stjärnklar med hormonbehandlingar och IVF utan att berätta för omgivningen. Idag har de två döttrar. - Det enda vi ångrar nu i efterhand är att vi väntade med att berätta, säger Linus.

Det har varit ettårskalas i Öppna förskolans lokaler i Skara. Med ballonger, godsaker och en stor hög presenter. Ettåringen heter Lilo. Hon sitter först på sin mamma Maries arm och skrattar, men är trött efter uppståndelsen och somnar nöjd på soffan. Storasyster Millie, tre år, fortsätter att leka med mormor.

Ingen skulle kunna ana vilken lång och krokig resa Marie och Linus Stjärnklar har gått igenom för att få sina döttrar.

FAKTA: Go Life

Under Lilos ettårskalas fick gästerna pärla armband till förmån för verksamheten Go Life, so..

FAKTA: Go Life

Under Lilos ettårskalas fick gästerna pärla armband till förmån för verksamheten Go Life, som startades av Louise Gustafsson från Lidköping. Pengarna går till bland annat Sahlgrenskas forskning kring barnlöshet, Patientföreningen Barnlängtan, Cancerfonden och Hjärnfonden. Louise Gustafsson har själv fått två barn med hjälp av IVF, och därefter dessutom drabbats av en hjärntumör. Hittills har Go Life-armbanden inbringat drygt 360 000 kronor. Lilos kalasgäster pärlade ihop 52 armband, vilket motsvarar 5200 kronor till Go Life.

– Vi träffades på Högskolan i Jönköping 2008. Vi kom från längre förhållanden båda två och kände att vi ville ha barn ganska fort.

Tärde på förhållandet

Det gick dock inte så lätt som de hade trott. Det visade sig att Marie hade PCOS – polycystiskt ovarialsyndrom – vilket bland annat innebär att äggstockarna inte släpper ifrån sig ägg lika lätt som hos kvinnor utan diagnosen. Hon påbörjade behandling med hormontabletter, utan någon effekt. Sedan gick hon över till sprutor, men det hjälpte inte heller.

Hela processen tärde på förhållandet. Marie uppmanade till och med Linus att lämna henne för att kunna få biologiska barn med någon annan.

– Jag tyckte att han skulle gå vidare, säger hon.

Men det ville inte Linus gå med på.

– Det var ju aldrig ett alternativ, säger han.

– Han är kvar idag och det är jag glad för, säger Marie.

Höll det hemligt

Linus var hela tiden mer positiv till att behandlingen skulle fungera, och skulle den inte göra det ville han ändå fortsätta sitt liv med Marie. Parallellt med behandlingarna började de förbereda för adoption.

En sak som gjorde allting svårare var att de inte berättade för någon utomstående vad de gick igenom, med undantag för den närmaste familjen, som fick veta efter ett tag.

– Jag skämdes. Jag kände mig inte kvinnlig, säger Marie.

FAKTA: Ofrivillig barnlöshet och IVF

När man har försökt att få barn i ett år utan att lyckas kallas det ofrivillig barnlöshet. E..

FAKTA: Ofrivillig barnlöshet och IVF

När man har försökt att få barn i ett år utan att lyckas kallas det ofrivillig barnlöshet. En del får hjälp genom att enbart stimulera ägglossning med hjälp av hormoner. Vid provrörsbefruktning, IVF (in vitro-fertilisering) får kvinnan hormoner för att utveckla flera ägg. Ägg och spermie sammanförs utanför kroppen och sätts sedan in i livmodern.

– Det blev mycket lögner, när man tog ledigt för behandlingens skull, konstaterar Linus.

Marie hade mardrömmar om den där leken med småsten: "Så många barn får jag när jag blir stor".

– Jag drömde att alla stenarna bara rann mellan fingrarna.

Olika villkor för IVF

År 2009 var de båda färdiga med sin utbildning i Jönköping och planerade att snart flytta till Linus hemkommun Skara. De gjorde en paus i behandlingarna. De hade nämligen börjat ta reda på saker om provrörsbefruktning, IVF, och där skiljer sig villkoren åt, beroende på vilket landsting man bor i.

– I Jönköpings län får man göra två försök och i Västra Götalands län får man göra tre försök, berättar Marie.

De flyttade till Skara. Efter en process med nya hormonbehandlingsförsök fick de till sist en remiss till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, för IVF. Det var en nervös väntan efter att de hade plockat ut äggen, men befruktningen hade lyckats och ett av två ägg kunde sättas in i livmodern. Det andra frystes ned, för framtida bruk.

De uppmanades att vänta 14 dagar med att göra ett graviditetstest.

– Jag tjuvtestade på dag sju. Det var minus och jag bröt ihop totalt, berättar Marie.

Men dag åtta testade hon igen, och nu framträdde ett plus.

– Det plusset sitter där, med tofsar, säger Marie och pekar på Millie.

"Orkade inte ljuga"

Att få ett syskon till Millie visade sig bli mer komplicerat.

Det lyckades inte med det nedfrysta embryot som fanns kvar. De fick sätta igång med påfrestande hormonbehandlingar igen.

– Där började det bli väldigt jobbigt emellan oss. Jag var arg och bitter. Varför kunde jag inte vara nöjd med bara ett barn? säger Marie.

Behandlingarna resulterade iallafall i att många ägg kunde tas ut. Flera blev befruktade, men det som sattes in fastnade inte i livmodern. Ett senare försök ledde till en graviditet, som snart blev ett missfall. Samtidigt fick de frågor från omgivningen om när det skulle bli syskon.

– Då bröt jag ihop. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte ljuga, säger Marie.

Vid den här tiden började barnlöshet att uppmärksammas mer och mer i olika medier, vilket gjorde det lättare för Marie och Linus att berätta. Det gjorde de genom att starta en blogg och länka till den från Facebook. Genast började de få telefonsamtal, kommentarer och sms. Barndomskompisar hörde av sig och det visade sig att det fanns vänner som var i samma situation och ville ha råd.

Nästa försök att använda ett upptinat embryo lyckades och resulterade i lillasyster Lilo.

Kan inte välja sladdis

Varken Linus eller Marie vill använda begreppet IVF-barn, för det handlar ju egentligen bara om hur barnet blev till. Från det att graviditeten har konstaterats är kontakterna med mödravården desamma som för alla graviditeter.

– Det är ingen skillnad. Det är ju samma sorts barn, säger Marie.

För Marie och Linus ställs frågan om fler barn på sin spets. De har två befruktade ägg kvar i frysen, men de får bara vara nedfrysta i fem år från att de har tagits ut.

– Jag kan inte välja att få en sladdis. Man måste börja fundera, säger Marie.

Det gör paret, nästan hela tiden. Det är flera aspekter som måste vägas in. De befruktade äggen har fått utvecklas till embryon i värmeskåp under fem dagar innan de frystes ned, så det handlar på ett sätt om att välja om de ska få möjlighet att bli till liv eller inte.

– Nu har man påbörjat någonting, säger Marie.

Ekonomisk aspekt

En annan aspekt är rent ekonomisk. Eftersom de fick Millie vid sitt första av tre försök med provrörsbefruktning har de inte rätt att utnyttja de två återstående försöken som landstinget står för. Vill man ha fler än ett barn får man betala det själv. Det gjorde paret för att få Lilo.

– Vi hade båda jobb, sparade pengar och hade extrajobb.

En sak har Linus och Marie dock kommit fram till. De kommer inte att påbörja hela processen med hormonbehandling för att ta ut ägg igen.

– Det gör vi inte. Jag tänker inte utsätta mig och min familj för det psykiskt, säger Marie.

Regler för kommentarer