Det har varit fantastiskt roliga år.

Jag har träffat många stora idrottsmän och idrottskvinnor genom åren. Jag har träffar framtidens idrottsmän och kvinnor i samband med avslutningar och ungdomsturneringar. Jag har sett vad idrotten betyder.

Säg den idrott jag inte bevakat eller skrivit om.



Det har blivit en och annan krönika. Som upprört en del känslor och där folk först med en stänkare under västen vågat erkänna att de faktiskt håller med.

Jag har följt hur tjejerna i Falköpings KIK blommade ut och blev ett allsvenskt lag, tyvärr bara för en säsong 2007, där en av höjdpunkterna var när Umeå IK med bland annat Marta och Hanna Ljungberg samlade 5 000 personer runt Odenplan.

Jag har försökt berätta om tranorna vid Hornborgasjön för den tyske förbundskapten i bordtennis som inte alls förstod vad jag menade efter Jörgen Perssons sista landskamp då Sverige mötte Tyskland i Odenhallen.

Jag har sett de mest otroliga matcher med Mullsjös matcher i innebandy som slagit det mesta. Också Villa har bjudit på flera godbitar.

Jag har referat via telefon från städskrubbar, skrivit referat 200 meter från fotbollsplanen utan att egentligen inte sett ett dugg av matchen.

Jag har ringt domare som fått referera matcher när tränare inte svarat.

Jag har bevakat SOC i bordtennis med numera SVT:s utrikeskorrespondent Carina Bergfeldt.

Jag har blivit utskälld av Skövde IK:s tränare så fort han såg mig i spelarkorridoren för att jag skrivit det jag upplevde, att laget inte gjorde någon bra match.

Jag har sett två bandyfinaler med Villa – båda gångerna förlorade laget, men Villa kommer att ta SM-guld, jag lovar. Kanske redan 2017. Dock utan mig på pressläktaren.

Jag har sett Sverige-eliten i friidrott i lilla Skara, följt tusentals orienterare vada i vatten på Sommarlandssprinten, sett motocross och träffat Robin Söderling som ungdom.

Jag har fått tillfälle att prova på motocross med Pär Knutsson i Falköpings MK, tack och lov på en åker... Pokalen som jag fick har jag fortfarande kvar.

Jag har haft stående fika hos rallytalangen Isac Nordström utan för Vedum. Stående fika och ett bra bemötande genom alla år har det också varit när jag bevakat Villas hemmamatcher.

Jag har följt handikappidrotten på nära håll och träffat paralympicer.

Jag har sett hur blod, svett och tårar trängt fram.

Jag har följt elitlaget Skara HF på nära håll, varit på årsmöten, höstmöten, danstävlingar och hållit invigningstal i FT-cupen i brottning.

Jag har fotat trav, träffat några travtränare av högsta klass, druckit kaffe på idrottscafékvällar, ätit korv på Nordvalla och fått delta på klubbfester och jubileumstillställningar.

Jag har lärt mig hitta till de mest avlägsna (men otroligt fina) fotbollsanläggningar som finns i vårt område. Men det sagt kan jag avslöja att det till vissa ställen blev några mil extra vid det första besöket.

Jag har i min iver för lokalidrotten och bredden åkt till Mariestad för att bevaka ett badmintonsammandrag för att möta spelarna på väg hemåt...

Jag har imponerats och imponeras av all den ideella kraft som finns i föreningslivet och hur betydelsefull idrotten är och kommer att vara inte minst i ett integrationssammanhang.

Jag har fått skäll för vad jag skrivit eller inte skrivit. Men för tydlighetens skull: Jag har aldrig låtit bli att skriva.

Jag har alltid haft målsättningen att den som blivit intervjuad aldrig ska behöva fundera vad som ska stå i tidningen dagen därpå.

Jag har, på grund av vi går tryck så tidigt, skrivit citat i förväg. Snacka om förtroende!

Jag har fått beröm av läsare och jag har varit deporterad till andra våningen, där Skövde Nyheter ligger, under ett halvår efter en mindre lyckad omorganisation. Mer eller mindre ensam och stundtals bortglömd. Inte roligt.

Det är inte det minnet jag tar med mig allra mest. Det är minnesbilderna över alla svindlande känslor som idrotten bjuder på när det där personliga rekordet sätts eller när någon får ta emot den där medaljen eller den där förlusten eller missen...



Men nu är det slutskrivet för min del.

Med dessa rader vill jag tacka alla jag mött genom åren, spelare, ledare, funktionärer etc. Jag vill också passa på att önska alla lycka till med idrottandet. Själv laddar jag för det 17:e vasaloppet och efter ett teknikläger i Mora med Timmersdalas Mattias Svahn, vad kan gå fel?

Tack och hej,

Thomas Wedin

Sportmedarbetare på SN, FT och SkLT som nu återgår till skolans tjänst.