Det finns de som anser att Jenny Klefbom är verklighetsfrånvänd när hon framhärdar i åsikten att föräldrar ska gå ner i arbetstid under småbarnsåren. Men hon säger inte att det är kvinnan som ska göra det, utan det kan vara mannen eller båda två.

— Om föräldrar går ner i arbetstid finns utrymme för att laga middag och vara på gott humör samtidigt. Vi skulle inte ha så många arga och griniga barn heller och kanske skulle kvinnors sjukskrivning på grund av utmattning minska om män tar mer ansvar, säger hon.

Jenny Klefbom arbetar som psykolog både med barn och föräldrar och berättar att hon ofta träffar föräldrar som fortsätter leva som innan de fick barn. De har orealistiska scheman för sina liv med träning och kurser, innebandy, kompisar och engagemang i samhället.

Och båda förväntas jobba heltid, hela samhället talar om det som en rättighet och en jämställdhetsfråga. Men för många blir det en börda och föräldrar går omkring med dåligt samvete, skuldkänslor och känner sig överbelastade.

— I Sverige har vi rättighet att gå ner i arbetstid och jag påstår att det nästan är omöjligt att få ihop livet på ett bra sätt annars. Sen kanske det innebär att vi inte kan bygga ett nytt kök eller åka till Thailand. Men det ger tid för att hålla ihop förhållandet.

Jenny Klefbom är noga med att säga att varje familj har sina egna förutsättningar och det gäller att hitta det som passar. Ensamstående föräldrar har en särskild situation med försörjningsbörda och tidsaspekt. Sociala nätverk för avlastning och att hjälpa varandra med dagishämtning kanske kan underlätta.

— Det är ju olika hur familjer har det med arbetstider, resor och arbetsförhållanden, men det jag har märkt är att det bara behövs minsta lilla grus i maskineriet, om man lever på tidsmarginalen, för att hela systemet ska kollapsa.

Som vuxna anser Jenny Klefbom att man har ett personligt ansvar att stå emot samhällsströmningar som driver på stress. Att inte bara följa med som ett frö för vinden för att andra signalerar något.

— Man har ett ansvar mot sig själv, sin familj och sina barn att skapa en rimligt ordnad livssituation med egna värderingar och att sedan stå upp för dem. Det är det som är att vara vuxen.

Det kräver mod men hon säger att man blir bättre förälder om man är lite modig.

— Det är bra att stå upp mot destruktiva normer och det är bra för barn att ha föräldrar som vågar säga ifrån och stå emot.