Erik Haag och Lotta Lundgren, programledare i SVT:s Historieätarna. Foto: TT 

Krönika: Historien måste förolämpa

Så var vi där igen. Under årets sista månad har människor åter blivit kränkta av programmet
och upprördheten verkar bli en tradition.

I förra årets julkalender lät man barn som skulle gestalta livet på 1500-talet dricka öl. Flera upprörda föräldrar hörde av sig och detta trots att ölen i programmet var alkoholfri, men hade det varit ”historiskt korrekt barnsöl” hade den innehållit mindre alkohol än en modern lättöl.

Historieätarna har av vissa betraktats som flamsigt och oseriöst, men det verkar röra upp mest känslor när det skildrar historien så pass korrekt som möjligt. Nu senast i avsnittet som handlade om hur det var att leva i Sverige under andra halvan av 1600– och början på 1700-talet.

Programmets bärande bjälke är att leva i både de högre och lägre samhällsskikten och man har alltid en inbjuden historisk expert för kommentarer.

Denna gång var det fil. dr Annika Sandén, verksam vid Stockholms universitet och expert på de grupper som under 1600- och 1700-talet levde i utanförskap. Hon har exempelvis forskat om brottslingar och de som levde utanför bondesamhället.

I källorna går denna grupp ofta under samlingsnamnet ”tattare” och det kan liknas vid ”redneck” som är ett uttryck som myntades ungefär hundra år senare.

”Tattare” syftar alltså inte på den nuvarande gruppen romer och att använda ordet ”tattare” när man skildrar 1600- och 1700-talshistoria är att bruka ett historiskt korrekt samlingsnamn. Även om ordet idag har precis lika negativ betydelse som ”neger” som tidigare var ett acceptabelt ord att använda för att skildra dem med afrikanskt ursprung.

Sandéns framträdande fick kritik på grund av att hon använde begreppet ”tattare”. Frantzwagnersällskapet som verkar för bevarandet av romsk kultur menade att hon gjorde sig skyldig till hets mot folkgrupp och författaren Thom Lundberg gick så pass långt som att ”Historieätarna stjäl mitt folks historia” (SvD, 29/11).

Vad bägge kritikerna har gemensamt är att de hävdar att alla som var ”tattare” också tillhörde gruppen romer och att bara en ytterst liten del av denna grupp tjänstgjorde som bödlar och de yrken som stod utanför bondesamhället. En korrekt analys och i Historieätarna hävdar inte Sandén motsatsen.

Däremot var det så att man i detta avsnitt skildrade just de som levde utanför samhället.

Förvisso går det att avfärda denna kritik som ett exempel på att vara ”kränkt i juletid”, men det här är också ett tecken på den ängslighet som omger historia, humor och kultur.

Numera blir vuxna människor förolämpade om de inte presenteras en bild som helt och hållet accepteras av dem själva. En tonårsmentalitet som borgar för problem när den får tillträde till museer, universiteten och populärkultur.

Det är helt enkelt en farlig utveckling och det minsta man kan göra för att motstå den är att läsa någon av Annika Sandéns böcker.

För att anspela på yrkesutövningen rekommenderas skarpt hennes senaste bok Bödlar: Liv, död och skam i svenskt 1600-tal.

DAVID LINDÉN

Regler för kommentarer