Midsommarafton 1987 stod Charlotte och putsade mässingbaren i Malibu vid Skara sommarland. Premiären för den nybyggda restaurangen och nattklubben väntade.

— Mariann Grammofon skulle ha sin guldfest, alltså när de delade ut guldplattor till artisterna, minns Charlotte Nordström, som hade anställts som hovmästare.

Hennes sambo John Hames var restaurangchef och ansvarig och under tre år jobbade paret på Malibu, som blev ett av Västsveriges hetaste inneställen i slutet på 80-talet.

— Folk vallfärdade inte bara från hela Skaraborg, utan från hela landet, menar Charlotte Nordström, som sedermera blev moderat kommunalråd i Skara.

Det påståendet fick hon också belägg för när Moderaterna hade kommundagar för några år sedan. Lotta Engberg uppträdde vid middagen och pratade om sina minnen från tiden i Bert Karlssons stall. När Carl Bildt – som hade övertalats att spela in en låt i Berts studie – blev uppkallad på scen - var det flera i lokalen som utropade unisont: "Malibu!".

— Det jag minns bäst från tiden på Malibu var gemenskapen och glädjen. Det var fantastiskt att se hur en entreprenör med en idé kan göra allt rätt, från idé till utförande och hur den grafiska profilen genomsyrade allt, säger Charlotte Nordström och syftar förstås på Bert Karlsson.

Personalen fick ha mycket färgglada kläder. De hänger kvar i Charlottes garderob.

— Det var ett tydligt Hawaii-tema första sommaren. Vi hade hawaiian tropic-tävlingar i samarbete med Vecko-Revyn och allt andades värme och glädje.

Den tropiska känslan återfanns också i inredningen, som skapades av konstnären Christian Bjering. Där fanns en rund bar i form av en ananas, ett konstgjort vattendrag med en krokodil och en jeep, som många besökare gärna ville provsitta.

Krokodilen var för övrigt ett stöldbegärligt objekt. Men om någon verkligen lyckades sno med sig den är oklart. Ett rykte säger att den hamnade i Vara. Säkert är däremot att den inte finns kvar på Malibu.

En annan sak som präglade Malibu var musiken. Flera av landets största artister besökte diskoteket mellan Skara och Skövde. Herreys, Carola, Lena Philipsson, Trance Dance, Wilmer X, Anders Glennmark, Atomic Swing och diskjockeyn Clabbe var några av dem som spelade där.

— När Millas Mirakel spelade blev det strömavbrott. En annan gång slängde någon en rökbomb och vi fick evakuera, minns Charlotte Nordström.

Mycket folk var det alltid. Besökssiffran låg ofta på tusen personer.

— Lili och Susie slog publikrekord. Då hade vi tusen personer inne och tusen utanför. Det var kö ut till travbanan.

En gång var trycket extra hårt i entrén och personalen försökte förgäves lugna de köande.

— Plötsligt upptäckte jag att det kom folk genom köket. Då hade Bert öppnat en egen entré för att lätta på trycket, berättar Charlotte Nordström med ett skratt.

Just det här minns också Pär Winberg som var diskjockey på Malibu från starten 1987 och drygt fem år framåt.

— Det var allra bäst under högtidsåren 1988-89. Då var det helt galet. Det var fullt varje kväll, fem dagar i veckan, säger han.

Pär körde också ljud och ljus när nattklubbens eget husband - Malibu band spelade.

— Jocke, Berts son, spelade trummor och satt på en lift, som lyfte upp honom när han skulle köra ett trumsolo, berättar Pär Winberg.

— Ibland hade man också rökbomber och de ansvarade Magnus Hult för. En gång missade Magnus bomberna och då fick han skäll av Jocke.

Pär Winberg, som då hette Pär Karlsson och gick under namnet PK Fresh, var en av flera discjockeys. Det behövdes eftersom nattklubben hade öppet flera dagar i veckan i början. Då varvades kvällar med disco med konserter och mogendans.

— Sten och Stanley var där konstant och Claes "Clabbe" af Geijerstam som var discjockey då var också ofta där. Det var en mångfald i repertoaren som passade från unga till äldre. Vi hade det bästa av det bästa när det gällde uppträdande inom artistvärlden, menar Charlotte Nordström.

Och Malibu satte också sina spår hos artisterna. Lili och Susie har goda minnen därifrån, berättar hon, och detsamma gäller för Peter Lemarc, som spelade på nattklubben precis när han slog igenom med Håll om mej.

— Jag pratade med honom när han skulle släppa sin senaste skiva och då berättade han att han minns Malibu mycket väl. Det var det mest absurda han upplevt. Han trodde att det skulle vara en nattklubb, men när han började spela upptäckte han att det var värsta folkets park. Malibu var ju en konstig blandning av folkpark och diskotek där du kunde gå ut på baksidan, säger Pär Winberg.

— Allt var så udda och annorlunda på Malibu, det var ett besöksmål av sällan skådad art och fångade behov som människor hade, menar Charlotte Nordström.

Trots att det blev många långa arbetsdagar för personalen är det en tid de minns med värme.

— Det var en helt underbar tid i mitt liv. Den glädjen man kände efter en sen kväll när man gick och sopade utanför Malibu klockan fyra på morgonen för att allt skulle vara tiptop när parken öppnade, den var drev dig, säger Charlotte Nordström.

Att Malibu kom att betyda mycket för många, det vittnar också alla läsarkommentarer tidningen fått. Några av dem finns här intill.