Nyårstankar i en mindre värld

Och så var det nytt år igen.

Och så var det nytt år igen. Pessimisten och optimisten tittade på varandra över var sitt glas med bubblor som optimisten kallade för champagne. Vad pessimisten kallade det för kan inte skrivas ut, det räcker kanske med att säga att det var just pessimisten som sa det. Med betoning på första delen av ordet.

- Vart är världen på väg? var frågan den senare alltid ställde så här dags på dygnet och året.

- Framåt och mot ljusare tider. Vi har ett underbart oskrivet blad framför oss, svarade som alltid optimisten.

Och så brukade de hålla på, men just det här årsskiftet var pessimisten extra pessimistisk.

***

För nu var det sämre än någonsin med världen, menade pessimisten, och suckade över religiösa fanatiker som gjorde än det ena och än det andra i någon guds namn.

Och var det inte terrorister så var det krig och var det inte krig så var det klimathot och var det inte klimathot så var det nageltrång. Vilket var som var värst kunde pessimisten inte på rak arm säga, men gissade på ungefär den ordningen. Fast säker var han inte.

***

Världen är inte värre, bara mindre, var svaret från optimisten.

- Vadå mindre? Krymper världen också? Ja det var bara det som fattades, en mindre jord och fler idioter än någonsin tidigare!

Men det var givetvis inte så optimisten menat. Med mindre menade han snabbare, att vi människor kommit närmare varandra men det har också inneburit att vi får höra talas om elände fortare än någonsin tidigare.

- Världen har blivit bättre, men vi har blivit sämre på att tala om det.

***

Mot detta protesterade givetvis pessimisten, inget kan ha blivit bättre eftersom det inte ens var bra då när då var nu. Det enda man kan vara säker på är att nu alltid är bättre än sedan men aldrig lika bra så då. Eller något sådant.

"Tänk dig om det funnits tidningar eller TV på Djingis Khans tid" kontrade optimisten. Då var verkligen inte den goda tiden så god.

- Bilderna när mongolhären härjade som värst hade fått håret att resa sig på den mest luttrade, de allra flesta som inte var mongoler hade säkert varit övertygade om att yttersta dagen inträffat.

- Digerdöden hade säkert blivit en dokusåpa i någon form, vem blir kvar?

- Om Facebook hade funnits under 30-åriga kriget hade vi knappast sjungit om "minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden". Det Sverige pysslade med då var knappast något att äras eller minnas.

Sanningen är, hävdade optimisten, att vi trots allt lever i den bästa av tider. Sker det en katastrof av något slag hjälps vi åt i en utsträckning som aldrig tidigare varit möjlig. I de flesta oroshärdar försöker ändå omvärlden att hjälpa och ena.

***

Nu hade ju inte pessimisten varit pessimisten om han nöjt sig med detta. Klimathotskortet kunde han visserligen inte spela ut, eftersom han under resten av året hävdat att det bara var "miljömuppar och foliehattar" som såg hot i vad som var "naturliga väderomslag". Med "miljömuppar" menades större delen av forskarvärlden, vad som menades med "foliehattar" var något mindre definierat.

- Det har i varje fall inte funnit så mycket religiösa fanatiker som nu. Så det så!

Det ledde till att optimisten grävde ur historiens källa och hittade exempel på seloter, assasiner, hugenotter och katolska ligan och kunde så förmodligen ha hållit på så tills nästa nyår.

***

Tolv klockslag avbröt diskussionen. Glas höjdes och optimisten hälsade glatt "ett gott nytt år".

Pessimisten ville inte riktigt ge med sig, men nöjde sig med ett "nåja".

Men när det gällde bubblorna som optimisten kallade för champagne ansåg pessimisten sig fortfarande ha rätt. Vad han kallade det för kan inte skrivas ut, det räcker som sagt att säga att det var just pessimisten som sa det.

Regler för kommentarer