Hemma i sitt pojkrum satt Karl-Bertil Jönsson och sorterade inkommande mejl åt ett internetföretag. 14-åringar fick man visserligen inte anställa, arbetstidslagarna förbjöd det, men Karl-Bertil var en osedvanligt fyndig 14-åring och hade skapat en vuxen identitet genom att låna sin storebrors kontokort.

Medan Karl-Bertil Jönsson la ut ännu en beställning med diskret avsändare till en beställare i Köping tänkte han på Robin Hood. Robin Hood var Karl-Bertil Jönssons idol, han hade inte en aning om att det skrivits böcker om hjälten men däremot hade Karl-Bertil spelat Robin i fler våldsspel än det finns mask i ett hallon. Framför allt tilltalades han av de laglösas princip: att ta från de rika.

Han hade länge slipat på sin plan, och byggt upp falska identiteter genom att norpa ID-kortshandlingar.

När han träffade på en adressat som han såg gjort många beställningar ändrade han med några snabba tangenttryck mottagningsadress så att paketen skulle landa hos en av hans falska identiteter istället.

***

Nästa dag var självaste julafton. Karl-Bertil väcktes klockan tolv av sin ömma moder som sa: "Karl-Bertil, det har kommit en hel säck med paket till dej!"

"Å", svarade Karl-Bertil yrvaket, men i sitt inre insåg han vad som gått fel: "skit också, jag måste ha ställt om till fel identitet."

Under några omtumlande sekunder räknade Karl-Bertil igenom vilka alternativ han hade och hur han skulle kunna klara sig.

Karl-Bertil insåg att han inte kunde behålla sitt byte, eftersom det skickats till fel adress. Han letade fram en tomtedräkt och tryckte på en knapp så att skrivaren började spotta ur sig etiketter därpå det stod "GOD JUL ÖNSKAR EN OKÄND VÄLGÖRARE."

I köket stod far och tillredde glöggen. Jul-sushin stod på spisen och ur alla Ipads strömmade olika julsånger.

"En schynnerligen good julsch tillönsckar jag dig, min välartade son!" ropade far, som som vanligt provsmakat glöggen lite väl mycket.

Men det hörde inte Karl-Bertil som redan gett sig ut på sin segway.

***

Gatorna var nästan folktomma. En och annan familjefar som varit och sagt god jul till några andra familjefäder vinglade hem. Karl-Bertil åkte fram till en sådan och slängde till honom en hög av sina stulna paket.

"Tag detta paket och gå genast hem till er stackars familj. God jul!"

Karl-Bertil tänkte egentligen inte så mycket på vad han sa när han fortsatte utdelandet, han försökte bara bli av med det han insåg skulle kunna bli bevismaterial.

***

Väl hemma igen satt hela familjen i soffan och tittade på var sin padda när det ringde på dörren. Utanför stod två polismän som berättade att de spårat ett stort antal stulna julklappar hit.

"Men kära nån", sa mor, "Kan du begripa det, Karl-Bertil, du som arbetar på ett internetföretag?"

Under bråkdelen av en sekund genomgick Karl-Bertil en inre kris. Ljuga för mor på julafton? Visst, inga problem.

"Jag tog undan paketet och gav det till en fattig", sa Karl-Bertil.

Far ryckte till och slet blicken från Iphone-displayen. "Vad sa du att du gjorde sa du? Jag har närt en komminister vid min barm!"

Karl-Bertils pappa var en grundmurad ateist och ansåg att allt som har med religion att göra är av skada.

***

Poliserna tog med Karl-Bertil som höll fast vid sin version, även om bevismaterialen hopade sig. De falska identiteterna måste vara hans brors, sa han, och det kunde ingen motbevisa. Och till vilka han utdelat julklapparna kunde heller inte ledas i bevis, så det hela slutade med ett strafföreläggande några månader senare.

För den här sagan tilldrog sig på den tiden då julen firades till allt annat minnet av Kristi födelse och Robin Hood sedan länge tappat i aktualitet.