Annons

Annons

Annons

Stormen Gudrun

15 år senare – läsarnas minnen från Gudrun

I förra veckan var det femton år sedan stormen Gudrun drog in över Sverige. På Facebook frågade vi er läsare vad ni minns från stormen, och här kommer några av era berättelser.

Under förra veckan publicerade vi flera artiklar om ämnet "Femton år sedan stormen Gudrun". Ni läsare har delat med er av era egna minnen från stormen.

Lina Sundberg: Det är tack vare (eller pga..) stormen Gudrun som jag hamnade i Västergötland. Som Smålänning minns jag stormen väl, många tragiska livsöden men även fina möten med människor o gemenskap. Jag jobbade som flödesansvarig för Vida till stora virkesterminalen Byholm, minnena är många.

Mikaela Paulander: Var på väg hem från min kompis Daniela när jag lyfte från marken ett par meter.. Såg förfärligt ut när vi skulle åka hem dagen efter. Låg träd som plockepinn lite överallt..

Annons

Birgit Hansen: Var i Halland för att välkomna vårt yngsta barnbarn, som föddes i Halmstad den 7:e. Stormen började när vi var på sjukhuset och vi åkte genom stormen hem till sonen i Kungsbacka. Flera hus brann och träd låg på kors och tvärs. När vi kom hem hade strömmen gått. Men vi hade det mysigt och jag glömmer aldrig hur vårt 3-åriga barnbarn Agnes sjöng Håll min hand, håll mitt hjärta för oss.

Annons

Gabriella Österberg: Det var på min födelsedag och vi hade kalas hemma, hade hela släkten hemma hos mig. Min farbror och hans fru hade precis fått barn (han var 1 månad) och dem skulle åka hem (Vi hade inte fattat att det blåste som det gjorde) men då föll ett träd över vägen framför bilen och sen ett bakom dem, så dem satt fast. Våra grannar hjälpte dem tillslut som tur var. Vi som bodde mitt ute i skogen hade ingen el på några dagar och ingen telefon på flera veckor. Och jag vet att vi knappt fick gå utanför dörren på några dagar. Tegelpannor och allt möjligt hade blåst iväg från huset.

Åsa Carlsson: Vår husvagn stod inställd på vinterförvaring i en stor byggnad på Marieberg I Suntak. Blev uppringd av barnens pappa som sa att vår husvagn är nog ett minne blott... Så var det, hela den gigantiska byggnaden hade blåst omkull, massor av husvagnar, båtar, bilar, nån dubbeldäckare, samlarfordon etc eliminerades där o då...

Magdalena Thour: Låg på motorvägen på väg hem från Stockholm. Min ex man och jag var höggravid med ena sonen låg bakom en lastbil och bytte fil som tur va. Nästa sekund såg vi hur lastbilen körde över en stor vägskylt. Hade vi varit bakom lastbilen så hade det varit hejdå med oss.

Annons

Maj-liz Knutzon: På morgonen gick jag ut o kolla om allt var ok. Halva ladugårdstaket var borta o låg ute på åkrarna o en ruta på växthuset låg 200 m ute i skogen. Tur att man har försäkringar.

Ulrika Ahlqvist: Hemma med en sjuk hund som ville ut stup i kvarten. Vi fick släppa ut honom på egen hand - vi bor i skogen och vågade inte gå ut. Björkarna låg slickade efter marken och vi skrek hans namn i motvind. Läskigt. Strömlösa 1 vecka så vi drog till sälen och åkte skidor med grannarna.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan