Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Falköping

Debatt
Debatt: Islamofobi är ett av vår samtids största hot

I skrivande stund befinner sig påve Franciskus på en pilgrimsfärd i det krigsdrabbade Irak. Syftet med resan är att, i samarbete med kristna och muslimska företrädare, symbolisera fred, samverkan och brödraskap mellan muslimer och kristna. Samtidigt, i det kristna lilla landet lagom, skriver Björn Söder i en tweet hur ”Islam är en avskyvärd religion”.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

”Det finns (...) en enorm skillnad mellan att kritisera extremister och klumpa ihop tusentals fredliga tillika goda medborgare med en viss religiös uppfattning med dessa extremister”, skriver Zeinab Hussaini, MUF, och Jakob Norrhall, LUF, i en debattartikel. Foto: AP Photo/TT bild

Annons

2009 beskrev Jimmie Åkesson hur ”Muslimerna är vårt samhälles största hot”. Att Sverigedemokraterna och dess företrädare är islamofober är knappast en skymd hemlighet: den är öppen och aggressiv. Det som tweeten och uttalandet däremot belyser är en fördärvande prognos: islamofobin är ett av vår samtids största hot.

Att vara kritisk mot en religion eller vissa högljudda och extremistiska grupper som använder religionen som ett vapen är i sig inte något som är fel. Det finns däremot en enorm skillnad mellan att kritisera extremister och klumpa ihop tusentals fredliga tillika goda medborgare med en viss religiös uppfattning med dessa extremister. Den sekulära statens grundprincip är att behandla och försvara alla medborgares rätt och vilja att tillhöra, tillbe och proklamera sin teistiska uppfattning. Den gäller inte bara den kristna majoriteten, utan även den utsatta minoriteten. Religionsfrihetens, genom den sekulär-liberaldemokratiska synvinkeln, styrka ligger i dess frihetliga, jämlika och neutrala inställning gentemot alla livsåskådningar inom det svenska samhället. Samma regler ska gälla alla, inga undantag.

Annons

Annons

Islamofobins destruktiva kraft är långt ifrån enbart en svensk teelse - den är global. I skrivande stund fördrivs, förtrycks och mördas muslimer i alla delar av världen. I Kina sker vad som endast kan beskriva som ett förintelseläger för muslimer, i Pakistan och Afghanistan mördas shiamuslimer varje dag. I Europa är attacker mot moskéer, fördrivelse av troende muslimer och hatbrott gentemot dem förekommande.

Vissa stater inför statliga tvång mot enskilda individer genom diverse burka- och hijabförbud som gång på gång bevisats eskalera det redan infekterade hatet gentemot muslimer i Europa. Krasst sagt är det ett brutalt misslyckande att västerländska stater vänder blicken ifrån eller förvärrar denna uppenbara samhällsfara.

Trots dessa konstaterade fall av islamofobi ökar väljer högt uppsatta riksdagsledamöter att driva på denna hiskeliga trend i fortsatt riktning. Som medmänniska är det rent ut sagt löjeväckande att bevittna den apatiska och stelbenta attityden vissa svenska riksdagsledamöter har gentemot denna uppenbara och brådskande samhällskrisen. Hade det varit ens i närheten så illa ställt samhällsmässigt gentemot kristna eller judar hade torg och gator varit fulla av solidariska ställningstaganden.

Men när det gäller en utsatt och verkligt hotad minoritet är det knappt ett finger som lyfts. Faktum är att partier såsom KD och SD eskalerar denna trend. Man försöker genom insinuationer eller statligt tvång förvägra muslimer deras rätt till religionsfrihet. Alltifrån antydningar om böneutropsförbud, slöjförbud i offentliga sammanhang, avslag på bygglov för moskéer eller förstummande tystnad när moskéer utsatts för hatbrott är tecken på detta. Inte heller bör partier som kan förlika sig med ett öppet islamofobiskt parti se sig själva som en del av lösningen på problemet. Alla dessa förslag eller handlingar bär, oavsiktligt eller ej, på den förödande risken att eskalera den redan befintliga islamofobin.

Annons

Annons

Allt är tack och lov enbart inte eld och lågor. Som en reaktion mot Sverigedemokraternas uppenbara vedervärdiga islamofobi flockades representanter från samtliga partier från höger till vänster med tydlig kritik mot Björn Söders uttalande. Men ord väga magert i jämförelse med handling. Det borde inte kräva öppen krigföring gentemot de tusentals medborgare för att skapa en debatt. Ska det verkligen krävas att moskéer bränns eller att riksdagsledamöter skriver öppet hatiska deklarationer för att det svenska samhället ska väcka frågan till liv? En stat som kan se sig försvara enbart den breda majoritetens tysta närvaro men inte den svaga och behövande minoritetens existens har misslyckats.

Zeynab Hussaini, MUF

Jakob Norrhall, LUF

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy