Det kan ha varit bekanta och vänner som tagit hjälp därifrån. Oväntat nog kan alla säga att deras erfarenheter av psykiatrin har varit negativa. Historiskt kan det ha handlat om djupsömnsterapi eller insulinchocker.

Under senare år har det vanligtvis handlat om biverkningar av mediciner, nytillkomna problem av mediciner eller problem i samband med nedtrappning av medicin.

De svåraste problemen/biverkningarna verkar vara de som kommer av elchocksbehandling och sådana ges på Falbygdskliniken. Vanligt är minnesförlust, svårighet att lära sig nya saker och att orientera sig i vardagen samt förlust av yrkeskunskap. En fråga som jag många gånger har ställt mig själv är om någon någonsin har blivit genuint hjälpt av psykiatrin? Och varför envisas media med att vara så tyst om dessa ”skandaler”?

EffBe

Svar direkt: Jag håller med dig om att psykiatrin är ett intressant område att granska. Det är inte så att vi undviker eller håller tyst om förhållanden vi får kännedom om, bara därför att det handlar om psykiatrin. Generellt när vi journalister gör granskningar börjar det ofta med att vi har fått ett tips från en privatperson och det är faktiskt inte så ofta som vi får tips om psykiatrin. Även när vi får tips kräver ämnet naturligtvis noggranna avvägningar när det gäller hur och när man skriver.

En annan väg som vi får reda på nyheter om psykiatrin kan vara till exempel när det kommer anmälningar till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Här kan man skriva om enskilda anmälningar till Ivo, eller begära ut ett större antal, om man skulle vilja se om det finns ett mönster av något slag. Det är ett tidskrävande arbete att begära ut och granska ett större antal anmälningar, men det kan förstås blottlägga viktiga problem. Men vi behöver också hela tiden göra avvägningar i förhållande till våra övriga arbetsuppgifter.

Vänliga hälsningar

Anna Kuylenstierna, vikarierande nyhetsredaktör, Falköpings Tidning