Kvinno- och tjejjourerna går längst fram i denna kamp. Deras arbete är inte bara centralt för att ge stöd och hjälp, de är även de utsattas megafon till oss politiker. Vi måste ge dem långsiktiga förutsättningar för sitt viktiga arbete.

Men för att få slut på våldet måste alla aktörer i samhället göra sitt, från det förebyggande till eftervåldet. Sedan 2018 har Västra Götalandsregionen arbetat efter att rutinmässigt fråga patienter om våld i nära relationer samt utbildning i ämnet för alla våra medarbetare inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Att fånga upp problemen tidigt och få rätt behandling i tid vet vi är livsavgörande.

Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Det förebyggande arbetet måste därför börja redan i förskolan. Pojkars våld mot flickor måste sluta bortförklaras med att “pojkar är pojkar”. Kärlek börjar inte med bråk. I Västra Götaland finansierar vi ett projekt där barn och ungas hälsa genom att utveckla skolans arbete med barn rätt till kroppslig och personlig integritet som en del i ett våldspreventivt arbete. Det är just här vi behöver börja.

När unga tjejer frågar om de måste gå med på strypsex måste vuxenvärlden ta porrens effekter på unga på allvar. När gubbar köper “sex” av barn ska det klassas som våldtäkt. Det finns inget som heter “barnporr”, vi måste börja kalla det för vad det är: dokumenterade sexuella övergrepp mot barn.

Ingen ska behöva välja mellan hemlöshet och att flytta tillbaka till förövaren. Mammor ska inte förlora vårdnaden för att de vill skydda ett ångestfyllt barn. Inget barn ska mot sin vilja tvingas bo med någon som har utsatt barnet för brott.

Mäns handel med kvinnors kroppar måste få ett slut. Straffen måste skärpas.

Detta och mycket mer adresserar vi i vårt åtgärdspaket. Vi måste göra allt.

Märta Stenevi, språkrör (MP)

Annika Hirvonen, jämställdhetspolitisk talesperson (MP)

Madeleine Jonsson (MP), vice ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen VGR