När pandemin slog till var det många som upplevde en stor ensamhet och isolering på grund av de hårda restriktionerna. Rapporter avlöste varandra om äldre som inte fick träffa sina barnbarn, ungdomar som mådde psykiskt dåligt över distansundervisning och människor som upprördes över hur lite evenemang det fanns att ta del av. Många drabbades hårt och några som tyckte det blev extra påtagligt var deltagarna i projektet Språkvän, som finns till för Falköpingsbor som har ett annat modersmål än svenska. På tisdagar träffas de tack vare kommunens samordnare för inkludering, Violeta Kazic, som uppmuntrar dem till att utveckla svenskan och försöker matcha deras intressen med någon svensktalande volontärs. Men under pandemin har matchningarna legat nere.

– Det har varit svårt att motivera att att folk ska träffas när Folkhälsomyndigheten sagt motsatsen och nu ser vi de negativa effekterna. Givetvis får man ha respekt för corona, men vi vill ju att alla ska må bra psykiskt också. Vi försökte ha några digitala träffar, men alla hade inte datorer och det var svårt när mammornas barn var hemma och tog både tid och uppmärksamhet, förklarar Violeta Kazic.

Hokun Ali är en av cirka 30 kvinnor som brukar vara med och hon är alltid först på plats. Hon flyttade till Sverige år 2012 och har försökt lära sig svenska, men känner att det är tufft när hon inte har någon att tala med.

– Då blir det ju att jag pratar somaliska med de vänner jag har istället, eftersom det är det språk vi alltid pratat. Violeta är den enda jag pratar svenska med, berättar hon.

– Språket utvecklas ju mer naturligt när man har någon att samtala med. Ett krav för att kunna få en språkvän är att man gått SFI och lärt sig lite svenska, så man har något att bygga vidare på. Men det är olika hur snabbt det går för dem – vissa har aldrig gått i en skola och då kan det vara svårt att lära sig, menar Violeta Kazic.

Sharifa Ali har bott i Sverige i tio år och har inte bara haft en vän som pratar svenska utan tre:

– De första två var genom Språkvän-gruppen och den tredje skaffade jag själv när jag praktiserade i kyrkan. Det har varit roligt och jag har lärt mig mycket – minst ett nytt ord varje dag. Vi har pratat om olika svenska traditioner. Men det har inte varit lätt att träffa någon av dem under pandemin. Nu ska vi försöka komma igång igen.

Matlagning är ett stort intresse hos såväl Sharifa Ali som en av hennes språkvänner. Tillsammans har de bakat prinsesstårta samt lagat Janssons frestelse och torsk med potatismos.

– Det har varit gott. Jag har fått testa många svenska rätter och lärt mig att svenskar till exempel äter potatis på sommaren. Dessutom har jag visat hur man gör samosa, som är som en slags pirog och en populär maträtt från mitt hemland, återger Sharifa Ali.

Deltagarna tränar och dansar tillsammans i sina grupper på biblioteket när de ses. 50 av dem har även lärt sig cykla och simma, baserat på deras önskemål.

– Träning gör att vi känner oss mer hälsosamma och sover bättre. Dessutom är det väldigt kul, tycker Hokun Ali.

De får reda på vad demokrati är samt vad man får och inte får göra i Sverige. Men deras högsta önskan är att få komma in i det svenska samhället genom att prata svenska.

– Viljan finns verkligen där och aktiviteterna är öppna för alla, men det krävs att andra sidan – svenskarna – öppnar sin dörr och vill mötas. Vi måste hjälpa varandra. Det handlar inte om att någon ska vara en lärare, utan att man ska dela livet och mötas utan krav. Ge någon en chans att få sin första svenska kompis, uppmuntrar Violeta Kazic.