Fem brandmän från räddningstjänsten i Skaraborg lämnade hemmaplan för Älvdalen i Dalarna klockan sju i fredagsmorse. Tre mycket långa arbetspass senare, i måndags vid 17.30-tiden, var de hemma från Särna, sydväst om Idre, igen.

På frågan hur långa arbetspassen var tvekar först brandmännen Mikael Ingvarsson och Hannes Edholm. De tittar på brandingenjör Rasmus Frid, som var med i Älvdalen och arbetade på staben, och får ett okej.

– Första dagen gick vi på sju på morgonen och var tillbaka där vi bodde, en stuga i Idre, halv ett på natten. På söndagen började vi samma tid och kom inte i säng förrän tre på natten. I måndags gick vi upp klockan sex och var på plats i skogen till halv sex på kvällen. Vi var hemma här i Skaraborg vid midnatt, berättar de.

Att arbetspassen blev längre än planerat hade flera orsaker.

– Under ett av passen till exempel utökade branden och vår avlösning fick helt enkelt åka till en annan plats, förklarar Mikael Ingvarsson som fungerade som sektorchef under insatsen.

Gruppens arbete gick i första hand ut på att bevaka och se till att elden, på ett åtta gånger åtta kilometer stort och redan eldhärjat område, inte spred sig samt att säkra området för att kunna jobba där.

– Området är mycket otillgängligt och vi transporterades ut med bandvagnar som tillhandahölls av hemvärnet och Trafikverket, säger Hannes Edholm.

Annons

Logistiken, hur fungerade den?

– Den var väldigt, väldigt imponerande och fungerade bra. Det är det som är så fantastiskt. Och man löste saker som egentligen inte går att lösa. I varje fall inte så fort. Ventilationssystemet på brandstationen i Särna där staben satt kan nämnas som ett exempel. Det fungerade inte, men lagades över en natt. Där var också oerhört bullrigt och då installerades ett akustiktak under två nätter, berättar Rasmus Frid.

Under insatsen gick också materiel sönder. Exempelvis 16 av 20 motorsprutor. De lagades på ett dygn.

– Man hade tagit över en bilverkstad intill och där servades och lagades allt som gick sönder, säger han.

– Insatsen har löpt på, problemen har lösts. Men insatsen är långt ifrån över, betonar han.

Från staben leddes allt arbete. Här analyserades bland annat nuläge, vad som eventuellt kunde hända inom kort och här bestämdes var insatserna skulle sättas in.

– Läget ändrades från sekund till sekund. Den mest avgörande faktorn var, och är fortfarande, vädret. Framförallt vindriktningen. Och på eftermiddagarna går luftfuktigheten ner och det gör att förloppet blir oförutsägbart och går mycket snabbare, säger Rasmus Frid.

Han tittar ner i sin telefon, läser och säger:

– Största delen av området som brinner får vi inte vara i. Det är Sveriges största skjutfält och det fick vi inte vara i eftersom det finns odetonerad ammunition där.

– Men nu har man släppt på sekretessen och jag kan berätta att Jas-plan har bombat skjutfältet Trängslet nu.

De tre brandmännen betonar gång på gång under presskonferensen hur imponerade de är av frivilligorganisationer och allmänhet som är på plats och skänker mat och andra förnödenheter.

– De försåg oss med allt man kan behöva. Det kom en kille med ett presentkort på 7000 kronor på en pizzeria i närheten. Och det är bara ett exempel. Vi fick hemgjord vinbärssaft också, berättar de.

Hur klarade ni värmen?

– Det finns bara ett knep. Och det är vatten. Mycket vatten. Och vi stod inte utan vätska en enda gång. Säkerheten över huvud taget hade, och har, väldigt hög prioritet hela tiden, säger Mikael Ingvarsson.

Han säger också att de fått erfarenheter som de kommer ha nytta av i arbetet hemma. Och sett skyddsavbränningar som aldrig gjorts i Sverige tidigare. I varje fall inte i den här storleksordningen.

Hur känns det nu?

– Det kändes lite jobbigt att lämna platsen. Skadeplatschefen ville ha oss kvar och vi sade att vi kunde tänka oss det. Men räddningstjänsten här hemma tillät det inte.

– Men vi vill gärna upp igen, absolut, tillägger de.