Björn Gremner var inbjuden av Skövde Humanistiska förening till Skövde. Han har medverkat i Antikrundan sedan 1989 som expert på orientaliska föremål och kinesiskt porslin.

Han kom till Odeon för att dels bedöma föremål som besökare hade med sig, dels för att berätta om Det blåvita guldet från Kina, en bok som han författat. Tillsammans med dottern Anna Gremner har han också skrivit boken Kinesiskt porslin – det vita guldet.

Björn Gremner började tidigt intressera sig för antikviteter och startade sin egen auktionsfirma på 70-talet.

Han hade kvällen till ära tagit med sig en del föremål till Skövde, bland annat en Tanghäst från 600–900-talets Kina.

– Det är kul att ta med sig något som jag inte tror att någon annan har, säger han.

Björn tog med åhörarna på en historisk resa från 2000 år före Kristus till 1950-talets Kina, på bara en och en halv timme. Under den tiden hann han berätta om de olika dynastierna, från Tang och Ming till Qing och 1700-talets Ostindiefarare Götheborg, som han menar kanske förliste med mening utanför Göteborg 1745.

Annons

– Alla indicier talar för att hon sattes på grund och därmed blev hennes last en viktig historisk tidskapsel, säger Björn Gremner.

Han kunde också intyga att intresset för antikviteter bara tycks öka.

– Jag tror det ökat på grund av tv-programmen och unga är mer inne på retro idag än tidigare.

Enligt Björn är kinaantikviteter och porslin främst i människors medvetande i större städer.

– Det finns inga sådana specialbutiker i mindre städer. Här får man istället ofta se fint arvegods på visningar. Ibland är dock det fantastiska inte fullt så fantastiskt.

Björn Gremner nämner som exempel de små skira nästan genomskinliga koppar och fat utsmyckade med sirligt rött målade motiv och rödbrun kant på toppen.

– De kom hit med sjöfararna på 1910- och 1920-talet och såldes i te och kaffeaffärer, folk fick ihop hela serviser. De är värda runt 15 kronor per del och de är från Japan.

Det som fascinerar honom är främst kinaporslinets historia och den kinesiska kulturen.

– Den är helt enkelt mycket roligare än den svenska, än exempelvis Rörstrands.