Allt började i slutet av 1965 när slöjdlärare Eric Hermansson kallade likasinnade till ett första sammanträde. Det här var på den tiden då 13 socknar bildade Dimbo storkommun. Hermansson kom själv att ingå i en interimsstyrelse där också prosten Gustaf Linder, Gunnar Hagman på Anneberg, agronom Erik Wictorsson och lantbrukare Erik Johansson fanns med. Ganska omgående knöts också läroverksadjunkt Erik Sandberg till idéerna om att bilda en hembygdsförening. Så blev det också.

Få skiften

13 april 1966 bildades Dimbobygdens Fornminnes- och Hembygdsförening. Bakom det lite tungrodda namnet låg prosten Linders bestämda önskan om att ordet hembygd skulle ingå.

Hermansson blev nu föreningens förste ordförande, Hagman sekreterare och Inga Svensson kassör. Hermansson satt kvar som ordförande i tio år innan Yngve "på tallen" Johansson tog över. Av de endast fem ordförande som föreningen haft under 50 år är Yngve den som suttit längst, hela 19 år.

Tanken på en årsskrift fanns med från början och hösten 1967 kom den första med Erik Sandberg som redaktör. Även här har skiftena varit få. Sandberg satt de första sju åren och sedan följde 14 år med Barbro Jespersson (Westrin) som redaktionschef.

Annons

År 1988 övertog Birgitta Ingvar Nilsson ansvaret och behöll det sedan i hela 19 år, också det ett slags rekord i föreningens historia. Nuvarande redaktören Gunilla Dverstorp har kommit upp i tio år och den lite oklara frågan är om det kommer att bli fler. Till hösten kommer i alla fall den 50:e årsskriften i något utökat format dessutom men vad som sedan kommer att hända vågar ingen säga med säkerhet.

Lade ribban högt

Man lade ribban högt från start. Den på den tiden välkände radiorösten Lars Madsén bjöds in redan första året. Han glömde bort det men kompenserade genom att hålla ett lysande föredrag på höstmötet samma år. Raden över gästföreläsare är lång. Ett kronologiskt urval upptar Västgöta-Bengtsson, Ragnar Sigsjö, Mac Key, Bertil Svensson (filmfotograf), Gunnar Ahrnborg, Sven-Axel Hallbäck, Verner Lindblom, Inger Vidhja, Ingvar Kjörck, Björn Lippold, Bengt-Åke Öhgren, Bo Bernhardsson, Rosa Qvist. Därtill kan fogas ett stort antal framträdanden av lokala "kändisar" inom och utom föreningen.

Resor i bygden men även utombys har varit många genom åren. Om allt detta står att läsa i den jubileumsskrift som Eva Hvarfner med hjälp av maken Bengt sammanställt. Mängder av foton av Arne Gustafsson ingår. Här läser man också en epilog som Yngve Johansson skrev så sent som 2006. Ordförande Arne läste upp den och funderade kring framtiden för föreningen.

Levande hembygdsgård

Storegården i Suntak är som kultur- och fritidsnämndens Bengt Karlsson uttryckte det, "pärlan" i föreningens verksamhet. Efter år av bidragssökande och varsamt restaureringsarbete kunde hembygdsgården invigas 1983.

Sedan dess har Yngve Johanssons förhoppning infriats, att gården inte bara skulle vara ett museum utan en levande hembygdsgård. Sommarlördagarna på Storegården med kaffeservering, underhållning och inte minst alla duktiga lokala hantverkare är en tradition. Så även det ståtliga midsommarfirandet. Sånt kallas social gemenskap påpekar Eva Hvarfner i sin jubileumsskrift.

50 år var förr i tiden en slags milstolpe, en påminnelse om att nu börjar det slutta utför. Så är det inte idag. 50-åringar är som regel sprudlande vitala och har många verksamma år kvar. Det gäller förhoppningsvis också för Dimbo Fornminnes- och Hembygdsförening