Jag är en gravt synskadad man i som man säger i mina bästa år. En dag i maj skulle jag delta i en vinprovning tillsammans med min förening som täcker det vi förr kallade Skaraborgs län. I Kättilstorp utanför Falköping finns ett driftigt före detta bondepar som sysslar med detta så där skulle det gå av stapeln. (Nu undrar ni väl varför synskadade människor skall hålla på med sådant, men vi är nog ganska lika alla andra och så har vi ju fler sinnen än synen också.)

På förmiddagen ringer jag till beställningscentralen som Västtrafik har och den ligger i Moldavien. Jag framläger mitt ärende och talar om att jag skall vara där klockan arton. Får då förslaget att åka klockan sexton, tyckte det verkade väldigt god tid och påtalade detta för operatören som då faktiskt tyckte det också. Så det fick bli sexton och tjugo.

Var där bara femtio minuter för tidigt. Sedan ville jag ha en returresa klockan tjugoett och trettio, men det blev då tjugoett och femtio. Att få den tid man önskar är i detta system antagligen helt omöjligt.

Så fick jag då en bil som kom relativt punktligt, den kördes av en man som hade haft tur att besiktningsmannen vid sitt körprov måste ha varit på ett otroligt bra humör, för det var gasa och bromsa hejvilt. Jag var faktiskt lite rädd.

En mycket trevlig tillställning tog slut och alla de övriga deltagarna fick sina bilar ca tjugoett och trettio. Värdparet på stället som skulle upp och jobba på lördagen hoppades väl att vi skulle komma iväg så fort som möjligt och det önskade även vi. Så ett stort tack till dem att vi slapp stå ute i kylan.

När klockan blev tjugotvå ringer jag beställningscentralens förseningstelefon och får svaret av en dam att jag fick vänta tre fyra minuter och sedan återkomma om inte bilen hade kommit. En medborgare som inte vill ställa till med något bråk väntade i fem minuter innan jag åter ringde. Nu skulle de ringa upp chauffören och efter någon minut blev jag bortkopplad, ringde igen nu svarade en man och han skulle ringa chauffören, återkom efter två minuter och sa ett ögonblick. När detta ögonblick hade gått en minut till kopplades jag bort igen.

Ny uppringning, ny dam skulle ringa chauffören, ja samma sak upprepades igen, två gånger till. Och varje gång fick man börja om med personnummer för att de skulle hitta mig i datorn. Nu tog mitt telefonbatteri slut så jag fick låna värdens telefon. Ringde, blev bortkopplad igen, när jag kom fram var jag irriterad, förstår inte varför men jag var det.

Då lovade denna dam att hon skulle fixa detta och hon ringer mig när hon antingen fått tag på chauffören (som antagligen inte var i tjänst) eller Taxibolaget. Som den godtrogna person jag är trodde jag henne, men efter en kvart lånade jag telefonen igen och ringde, då hade hon fått tag i Taxibolaget och de hade lyckats ordna fram en bil om en halv timma. Tjugotre och tio skulle den komma, nu kom den inte i tid utan en och en halv timma senare än jag utlovats från början! (Nu var jag visst orättvis en timma och tjugonio minuter var det, Rätt Ska Vara Rätt.)

Efter att klagat hos Västtrafik, som har lagt ut klagomålsanmälningarna på samma företag som tar upp beställningarna väntar jag spänt på svaret som jag redan vet det hela berodde på att?

Man får aldrig något vettigt svar, så egentligen är väl denna skrivning helt onödig?

Claes-Göran Johansson, Vedum