Tallen är ett av de vanligaste trädslagen i Sverige. Dessutom väldigt populär inom skogsindustrin. När tallarna blir drygt hundra år är det dags för slutavverkning. Därför är det sällan vi ser skog med riktigt långa och grova tallar mer än i naturreservat och andra skyddade områden.

I trakterna mellan Kungslena och Hömb finns emellertid en sagoskog. Tack vare ett ställningstagande som togs i början av 1900-talet sträcker sig nu uppemot 200 år gamla tallar - och granar - högt i skyn. Det ska de få fortsätta att göra tills den dagen de faller till marken av ålderdom eller av påverkan av väder och vind. Men då bereds plats för nya jättar som tar över i denna naturskog.

– Skogspartiet är redan ett biotopskyddsområde, men nu har vi långt gångna planer, tillsammans med nuvarande ägare, på att ombilda och utöka skyddet till ett naturreservat. Därmed får skogen ett bättre skydd för all framtid, berättar Örjan Nilsson.

Bra beslut för hundra år sedan

Vi intar en fika sittande på ett nedfallet träd en härlig juniförmiddag. Johan Dahlberg, kollega på länsstyrelsen, och praktikanten Maria Svantesson är också med.

Himlen är blå och solens strålar letar sig delvis ned igenom trädkronorna och lyser upp det friskt gröna blåbärsriset. Det är hög och ren luft och tall- och granskogens karakteristiska doft gör sig påmind på ett behagligt sätt.

Den här skogen kunde lika gärna ha varit avverkad för hundra år sedan. Men så blev det inte.

Annons

– Förr i tiden var tanken på att skydda skog en ickefråga. Den var till för att brukas. Men i början av 1900-talet uppstod ett nationellt naturvårdstänk. Det var också vid den tiden som våra första nationalparker, som Sarek, bildades, förklarar Örjan Nilsson.

Platsen vi befinner oss på ägdes då av Domänverket, det vill säga staten.

– Gissningsvis var det en framsynt jägmästare som tyckte att just den här rutan med, redan då gammal skog, var värd att bevara. Det kan vi vara tacksamma för idag. Det är ett fantastiskt fint område.

Området utökas

Domänverket har sålt av stora arealer sedan länge till privata markägare. Men det biotopskyddade området är fortsatt fredat. I området finns även ett naturvårdsavtal som är tecknat mellan Skogsstyrelsen och markägaren. Nu ska det skyddade området utökas och bli naturreservat, vilket höjer statusen, och markägaren kan få ersättning för att skogsbruk inte längre kommer att bedrivas i naturreservatet.

– Tanken är att vi ska utöka området så att det något yngre omkringliggande skogspartiet också kan skyddas. Den gamla skogen i biotopskyddsområdet riskerar då inte att bli lika utsatt vid kraftig vind med mera, förklarar Örjan Nilsson.

Processen är i full gång.

– Vi håller på att ta fram en skötselplan för det blivande naturreservatet. Ett beslut kanske kan bli klart inom ett år eller så.

Promenaden genom gammelskogen är en angenäm upplevelse. Det finns mycket att titta på. Stolta starka träd, nedfallna multna träd som tagits över av sällsamma mossor och svampar. Men även på friska träd växer det tickor ut från de raka stammarna.

– Men vissa sorter växer bara på riktigt gamla träd, berättar Johan Dahlberg och pekar på en tallticka fem meter upp på trädstammen.

Han petar i barken på en del träd för att se vilka insekter som kan tänkas ha letat sig in där. De flesta ställer inte till det.

– Friska träd klarar sig bra, de kan försvara sig. Men om ett träd börjar visa svaghetstecken har det lättare för att bli angripet av barkborrar och annat. Det är så det fungerar, konstaterar han.

Lite senare hittar han även en tallmätarlarv, som lever på tallbarr. En filur som kan få skogsägare att rysa.

– Men normalt ställer de inte till med så mycket.

Ligger på sanddyner

Området är lite kuperat. Örjan Nilsson förklarar att efter senaste istiden såg det helt annorlunda ut.

– Då var det flygsanddyner här, precis som det är i Halland eller på norra delen av Jylland. Därför har vi de här nivåskillnaderna.

Det är ganska svårt att ta in nu när man står bland högresta furor och granar.

Faktum är att det är bekvämt att ta sig fram i skogen eftersom undervegetationen består av mossor och lågvuxet blåbärs- och lingonris.

– Det är både lätt att ta sig hit med bil eller cykel och det är lätt att strosa omkring. Jag hoppas att ett sånt här fint ställe kommer att användas av exempelvis skolklasser för utflykter i framtiden. Skogen är perfekt för det, tipsar Örjan Nilsson.