Han slog till redan i sitt första Olympiska spel och tillsammans med sina lagkamrater Björn Johansson, Anders Jarl och Michel Lafis ordnade Jan Karlsson det som så många aktiva idrottare drömmer om, nämligen en OS-medalj.

Fakta

Namn: Jan Karlsson

Ålder: 50

OS-meriter: 3 OS (88, 92, 96), OS-brons i lagtempo 1988 (t..

Fakta

Namn: Jan Karlsson

Ålder: 50

OS-meriter: 3 OS (88, 92, 96), OS-brons i lagtempo 1988 (tillsammans med Björn Johansson, Anders Jarl och Michel Lafis), 18:e plats i tempoloppet 1996.

Gör nu: Driver och äger Racerdepån i Falköping.

Om de svenska cykelchanserna på OS: "Svårt att säga, men Emma (Johansson) har ju chansen, men mycket runtomkring ska stämma. Ett linjelopp är öppet, kan ju hända både det ena och det andra. Det vore väl jätteskoj både för henne och för svensk cykel om det kunde sluta riktigt bra".

— Vi var väldigt laddade, vi hade haft en bra säsong med stegrande formkurva hela tiden. Vi visste att vi hade chansen, men det var det många länder som hade. Det stämde ganska bra för oss. Om jag minns rätt tappade vi en man med mindre än milen kvar (i lagtempo tas tiden på den tredje åkaren av de fyra som ingår i laget). Vi hade ett näst intill perfekt genomfört lopp, sa Jan Karlsson

Utifrån sett var det inte många som trodde på någon medalj i cykel, men själva var de hoppfulla.

— Vi hade förhoppningar själva. Vi hade kört en del race, även om det inte var så många tävlingar i lagtempo, men vi kände att vi var med där och nosade. Vi hoppades i alla fall på topp 5. Hade väl inte varit någon cykelmedalj sedan Bernt Johansson, så ingen räknade väl med cykeln.

Inför starten av tävlingen förberedde de sig som inför vilken tävling som helst, vilket var en viktigt mental grej när de skulle lägga upp loppet.

Härlig känsla

— Men när man får gå upp på prispallen och pressen som det ändå blir, så märker man ju. Det var ju ingen vanlig tävling. Det var en härlig känsla, absolut! Man får ju ett litet kvitto på all den träning man lägger ner.

Fyra år senare i Barcelona hoppades svenskarna på ytterligare en OS-medalj i lagtempo. Jan Karlsson och Björn Johansson var kvar från laget i Seoul medan Johan Fagrell och Michael "Roddarn" Andersson hade tillkommit. Läget såg länge bra ut och Jan hade en liknande känsla som i bronsloppet. Men något gick fel och efter att ha varit inne och varvat så vurpade laget, och så var den chansen borta.

1996 var lagtempo borttaget från OS-programmet, istället blev det individuellt tempo som gällde i Atlanta för Jan Karlsson. Förhoppningar om en bra placering fanns då Karlsson varit tia på distansen på VM året innan.

Tyvärr för Jan Karlsson och de som startade ungefär samtidigt kom det regn när det var dags att köra. Olyckligt i en sport med så små marginaler, då vissa av de startande slapp regnet. Jan Karlsson nådde trots allt en 18:e plats, i det som blev hans sista OS, och var väl inte allt för besviken. Utan regn kanske han hade nått topp tio. Italienaren Fondriest körde också i regn men slutade fyra, så i hans fall var regnet mer kostsamt.

Seoul mäktigast

Upplevde Jan någon skillnad mellan de olika spelen då. Jo, lite:

Annons

— Jag tyckte ju Seoul var mäktigast, det kanske var för att man var iväg för första gången. Man träffade alla stjärnor i matsalen, hela grejen var ju så stor. Barcelona var också fint, definitivt. Aten (2004, då Jan Karlsson var med som ledare i cykellandslaget) kändes väl enklast, upplevde aldrig stämningen där då vi anlände nära inpå tävlingen, sa Karlsson. Rent prestationsmässigt råder det inget tvivel om att bronset är det han minns bäst.

Även om lagtempolopp på cykel inte längre är en OS-distans tror Jan Karlsson att det skulle kunna vara en disciplin som skulle kunna fostra många svenska cyklister idag också då man måste åka fort samtidigt som man lär sig att ha koll på cykeln med de tighta marginaler som är.

De andra i bronslaget möter han då och då eftersom alla är engagerade inom cykelsporten på något vis eller har barn som tävlar, några återträffar har de dock inte haft.

Under hela sin karriär tillhörde Jan Karlsson Falköpings CK och han minns ett lag med bra kapacitet.

— Vi hade ett väldigt starkt, komplett lag med åkare med många olika egenskaper, vi var ett allroundstarkt lag.

I det OS som nu pågår ser Jan Karlsson inte några riktigt givna svenska medaljer med undantag av Sarah Sjöström, även om han givetvis hoppas mycket på Emma Johansson.

— Förutom Sarah är det inte lika klara chanser som när Carolina Klüft och Christian Olsson var som bäst inom friidrotten. Han ska själv försöka se så mycket av OS han kan, men hur mycket det blir har han inte hunnit sätta sig in i ännu.

Slutade 99

När Jan Karlsson slutade 1999 köpte han tillsammans med sin fru Racerdepån i Falköping som han jobbat med att utveckla sedan dess.

Eftersom det var cykel han hade hållit på med hela livet så var det något han kände att han ville fortsätta att jobba med. Han berättar att det ibland kommer dagar då han önskar att han gjorde något helt annat, fast längst in har han ju ändå sitt intresse för cykel.

Under 2003 var han med som ledare i Susanne Ljungskogs satsning på VM, något som blev väldigt lyckat då Ljungskog tog hem VM-guldet. Året efter var han med även på OS. Men det blev för mycket att både vara iväg och sköta jobbet, så efter det har han fokuserat på Racerdepån.

Här i trakterna gå han ju Jan ofta under namnet "Vartofta Karlsson". Men det är inte över hela landet det namnet det namnet är helt bekant, för vid något tillfälle 1989 var det någon som missuppfattade just ordet Vartofta, så vid det tillfället blev han istället cyklisten Jan "Barfota" Karlsson.

Även om "Vartofta Karlsson" nådde topp tio på VM och vann flera lopp under sin karriär är det ändå en merit som tydligt sticker ut över allt annat: OS-bronset!

Läs de övriga delarna i FT-sportens OS-serie:

Yngve Wahlander – En krånglig väg till OS

Glenn Magnusson – "Det syntes i hela cykelvärlden

Manne Fredriksson – "Det var en upplevelse"

Peter Karlsson – Med J-O och Ali som bästa minnen