Efter att ha fått familjens upplevelse med socialtjänsten återberättad säger socialchefen först att han inte känner igen sig i att socialtjänsten behandlar människor så som det beskrivs. Vidare kan Bengt Höglander inte uttala sig i det aktuella ärendet, men konstaterar direkt att det i nuläget är nästintill omöjligt att hitta bostäder till dem som vänder sig till kommunen om hjälp.

”Hopplöst läge”

Han kan däremot uttala sig rent allmänt kring hur socialtjänsten arbetar och hur lagstiftningen fungerar.

– Generellt får vi försöka hjälpa till att ordna tak över huvudet genom exempelvis vandrarhem eller campingstugor. Finns det inga bostäder så finns det inte, så det är jättebra att det har börjat byggas i Tidaholm. Läget är helt hopplöst som det är nu.

Annons

Han konstaterar att det är tursamt att den aktuella familjen ändå har tillgång till en husvagn.

– Då klarar familjen de basala behoven. Det är ju många som väljer att tillfälligtvis bo i husvagn på sommaren, men det funkar förstås inte på lång sikt.

Särskilt ansvar

Enligt socialchefen är lagstiftningen sådan att människor har rätt att få hjälp av kommunens socialtjänst när de hamnar i situationer de själva inte kan reda ut. Finns barn med i bilden får kommunen ett särskilt ansvar.

– Socialnämnden kan inte stå och se på när barn – oavsett ålder – inte har säkerhet, trygghet eller omvårdnad. Finns det stora brister aktualiseras frågan om ett omhändertagande och då måste det utredas.

Inte solklart

Enligt lagen spelar det heller ingen roll var man är folkbokförd. Om man till exempel saknar en stadigvarande bostad räknas den kommun där personen i fråga anses ha ett socialt nätverk eller starkast anknytning till – den blir så så kallad bosättningskommun.

– Men det är vistelsekommunen som ska tillgodose de akuta behoven och bedöma behoven när någon söker stöd och hjälp, avslutar Höglander och konstaterar att det därmed inte är solklart att vistelsekommunen automatiskt hjälper till om någon blir av med sin bostad.