Grisars naturliga beteende är att bygga bon när det drar ihop sig till förlossning.

– I naturen bygger de med pinnar och gräs, säger Rebecka Westin.

Inne i svinstall är det halm som står tillbuds. Alla suggor i Sverige får ungefär ett kilo halm om dagen, medan de som ska grisa får några kilon extra. Rebecka Westin undersökte vad som händer om de får en större mängd hackad halm vid ett tillfälle istället för utspritt under flera dagar. Det kallas för strategisk halmning.

– Suggorna i försöken fick 15 kilo halm i en hög. Det är ungefär 300 liter eller en hel halmvagn. De fick det två dagar före beräknad förlossning, säger hon.

Suggorna byggde bo i ena delen av sina boxar med hjälp av tryne och mun. De använder munnen som vi använder händer.

– När smågrisarna föds har de ingen päls och väldigt lite underhudsfett. Det gör att de är ömtåliga och att de lätt blir nedkylda, säger Rebecka.

Boet av halm ger dem värme.

Skydd

Halmen ger också skydd mot fysiska skador på smågrisarna.

Annons

– När de föds är huden väldigt skör och de får ofta skador på klövar och framben när de kravlar sig fram på betonggolvet under digivningen. Min undersökning visar att den strategiska halmningen minskar skadorna i stor utsträckning. Det förekommer fortfarande lite skador, men de som uppstår är i regel mindre allvarliga, säger hon.

I forskningsprojektet ingick det att väga grisarna som nyfödda och efter fem veckor.

– Kultingarna i gruppen med strategisk halmning vägde i genomsnitt 0,3 kilo mer vid avvänjningen. Har man inte ont i fötterna växer man bättre, säger hon.

Det är också troligt att suggans mjölkproduktion påverkas positivt när hon har fått "boa" ordentligt. Effekten av strategisk halmning är med andra ord positiv för kultingarnas hälsa.

Utgödsling

15 kilo halm utdelat vid ett tillfälle i boxen ska ju också ta vägen någonstans efter förlossningen. Efter fem dagar bör det inte vara något kvar av den halmen av hygienskäl. Inne i grisarnas boxar finns det spalt, ett slags galler i en del av golvet, som är gjort av plast eller gjutjärn där gödseln faller ner till utgödslingen. Innan Rebecka Westin påbörjade sin forskning om strategisk halmning undersökte hon hur spalten och utgödslingssystemen skulle klara av en större mängd halm.

– Jag kom fram att det är viktigt att välja rätt längd på halmen till den anläggningen man har i stallet för att få en bra effekt.

Broschyr

Hon gjorde sina försök på sex gårdar. Två av dem hade redan börjat med strategisk halmning när hon inledde undersökningen och det är fler gårdar som inte ingått i försöken som provat metoden. Hennes plan är att göra en broschyr med hennes forskningsresultat som kan spridas till grisbönder runt om i landet.

– Grisars hälsa ligger i allas intresse och det här är ett enkelt sätt att förbättra den. Mängden halm blir inte så mycket större utan skillnaden är hur du ger den samtidigt som du får bättre hälsa hos grisarna, säger hon.