Arne Österberg Johansson visste redan som litet barn att han tyckte om pojkar och inte flickor. Men vad det kallades hade han ingen aning om. Begreppet ”homosexuell” användes knappast i Tidaholm på den tiden, och kanske inte på så många andra ställen heller. Det pratades om ”fula gubbar” och var något som beskrevs som farligt.

Arne lekte helst med flickor som barn och kallades ”tösapôjken”. I tonåren kände han sig ensam. En stor oro var hur han skulle kunna berätta för sin familj att han var homosexuell. Arne föreställde sig en katastrof.

Till slut fick hans föräldrar veta och Arne kunde andas ut. Hans mamma blev först upprörd, men hans pappa sa: ”I din ålder kan man känna så här, men det kan gå över. Och om det inte går över gör det inget. Spela inte någon annan än den du är”.

Sedan många år tillbaka är Arne tillsammans med Gunnar Bäckström, som bor i Göteborg

— Jag tror på att folk ska vara öppna, att man får lov att vara öppen. Ju mer man pratar om och visar upp hur livet kan vara för olika människor, desto bättre.

LÄS HELA ARTIKELN HÄR: Uppväxten som homosexuell präglades av utanförskap