Vi hade med oss många fina gåvor att förmedla från generösa människor i våra bygder, Tidaholmsbygden och Falbygden. Flitiga damer, några i mycket hög ålder, har stickat och virkat. Varma, goa vantar och sockor, färgglada tröjor, halsdukar och mössor uppskattades mycket både av barn och nunnor. Vintrarna i Polen kan vara mycket kalla, inte minst när vindarna med sträng kyla sveper in från Sibirien.

Naturligtvis besökte vi vår bas i Polen - barnhemmet i Otwock, strax utanför Warszawa. som Polenhjälpen i Skaraborg byggde upp på 1980-talet. Där blomstrar i dag en förskoleverksamhet med 120 barn. Sankt Nikolaus fick där hjälp på traven med bland annat godispåsar till alla barnen.

Alldeles nära storstaden Czestochwa ligger Polens viktigaste vallfartsort, Jasna Gora, med den mycket berömda, mycket gamla ikonen, ”Svarta Madonnan”. Ikonen finns i ett kapell i den stora katedralen, och nästan alltid är det en strid ström av människor, som söker sig till henne.

"Livets fönster"

Inte långt från ”Svarta Madonnan” ligger barnhemmet, som har ett ”Livets fönster”. Där kan förtvivlade mödrar som fött barn, som de av olika anledning inte kan ta hand om, helt anonymt lämna in sina nyfödda. En minut efter det att fönstret stängts ringer en klocka, och den nunna eller barnskötare som har jouren skyndar dit och tar hand om barnet.

Denna gång mötte vi en ung kille, som tillsammans med nunnorna arbetade med barnen. Han berättade, att när han nästan avslutat sin första arbetsdag, hörde klockan ringa. Han är först på plats och hittar i den lilla sängen en väska med dragkedjan stängd. Han öppnar den snabbt och ser att det inte är ett skämt. I väskan hittar han ett alldeles nyfött litet barn. När han kom hem efter jobbet, drabbades han av en våldsam reaktion - hjärtklappning och huvudvärk. Han kunde inte sova på hela natten. Det känns naturligtvis oerhört fint att få vara med och stötta den verksamheten.

Annons

Otroligt fina gåvor

I år hade vi med en osedvanligt stor summa pengar, som skänkts av kyrkliga syföreningar, och några som har fyllt år, har i stället för presenter önskat sig pengar till barnhemsbarnen. Från flera familjer har vi fått ta emot minnesgåvor, som skänkts vid begravningar. Andra generösa penninggåvor har vi också fått. Det känns oerhört stark att få ta emot dessa gåvor och förmedla till dem som behöver.

Starkaste upplevelsen på denna resa fick vi i Laski, där vi stannade till på hemvägen. Laski är en hel liten by, där franciskanernunnor driver en verksamhet med synskadade och blinda barn och ungdomar. Ja, man till och med arbetar med dövblinda från späd ålder. Där möttes vi av en danslektion. Musiken flödar, nunnor, barn och medhjälpare försöker hitta rytmen och träna in dansstegen. Livsglädjen stod högt i tak och smittade förstås.

Ungdomarna tränas, inte bara i att hantera sina problem med synen, utan också för att klara av skolan lika bra som seende elever. Vi förstod att det ställdes stora krav, men såg också en pedagogik, som var både lustfylld och effektiv, när det gällde elevernas inlärning. Sent ska vi glömma den humoristiska och glada nunnan, mycket lik ”Broder Tuck”, som undervisade i kemi. Hon hade kunnat gå långt som forskare vid universitetet i Krakow, men såg som sitt livsverk att leva tillsammans med de blinda i Laski.

Djur i terapin

Idrott och musik är viktiga ämnen. De många pokalerna i gympasalen berättar om stora framgångar, både nationellt och internationellt. Mycket stolt var chefsnunnan, när hon berättade om den blinde, unge killen, som just fått anställning som klarinettist i Warszawas filharmoniska orkester.

De terapier, som barn och ungdomar gillar allra bäst, är hund- och hästterapi. På Laski tillämpar man en mycket sinnrik pedagogik, som skapar en stark relation av trygghet mellan djur och människa. En av pedagogerna, som jobbar med hästarna, berättar inlevelsefullt om glädjen, när en blind kille lärt sig lita på sin häst och tränare och de tillsammans kan rida ut en runda i den vackra skogen, som gränsar till Laski.

Julens engagemang för de behövande barnen i Polen fortsätter i nästa vecka. På tisdag packar vi en lastbil vid vårt förråd i Suntak, som går till våra vänner i Gizycko. Massor av fina grejor är insamlade, men det finns plats för ytterligare gåvor, så välkomna att höra av er.

Bengt-Åke Öhgren