Carin gick med i Svenska lottakåren 1940, när andra världskriget rasade i Europa.

– Landstormen var förlagd till Osby. Vi hjälpte till med matlagningen till soldaterna och öppnade marketenteri på kvällarna, så att de kunde köpa en billig fika till kvällen, berättar Carin.

Den tyska krigsmakten fanns med i vardagen. Carin berättar om tåg som stannade till i Osby, fullsatt med tyska soldater på väg till Norge.

– Vi gick ofta ner till stationen för att försöka prata med dem, minns hon.

De vita bussarna

I krigets slutskede åkte Svenska Röda korsets med buss till Tyskland för att rädda människor från koncentrationslägren. En del av de räddade hamnade i Osby, lottorna hjälpte till med deras vård.

Carin berättar om utmärglade och plågade människor som kämpade för livet, som inte kunde äta annat än skonkost efter en lång tid av svält.

Gav mänskovärde

– En av kvinnorna stal halvkokta potatisar och stoppade i fickan. Hon trodde inte att hon skulle få mat igen, minns Carin.

Samma kvinna blev allvarligt sjuk och läkaren befarade att hon skulle dö samma natt. Han bad oss ge henne vad hon önskade, hennes sista kväll i livet. Lottorna följde hans uppmaning. En av dem cyklade hem för att hämta rökt korv, något som kvinnan längtat efter.

– Hon önskade sig också en röd klänning. Min kamrat Britta som förestod en klänningsaffär hämtade en sådan i affären. Den lade vi sedan i kvinnans famn.

När läkaren kom tillbaka morgonen därpå hade kvinnan, mot all förmodan, blivit något bättre och överlevde. De som funnits vid hennes sida var övertygade om att den känsla hon fick av att få sina önskningar tillgodosedda, att få tillbaka en del av sitt mänskovärde, påverkade.

Annons

Med sina erfarenheter av kriget har Carin svårt att förstå att det idag finns en nynazistisk rörelse i Sverige.

– Det finns till och med de som hävdar att koncentrationslägren inte funnits. Jag förstår inte vad det är för människor, säger hon.

Till Falköping

Som nygift lämnade Carin och maken Lars skånska Osby för Nässjö. Lars arbetade vid järnvägen och det var genom hans arbete som den unga familjen hamnade i Falköping.

– Vi bodde i Nässjö när Lars kollega i Falköping föreslog att de skulle byta arbete och bostad. Det passade bra, Lars mamma bodde i Götene, berättar Carin.

Så blev det och 1952 blev Carin Falköpingsbo och snart en aktiv del av i livet i stan. Här har hon fortsatt med arbetet att göra världen lite bättre; som lotta, medlem i Fredriksbergskyrkans syförening, föreningen Norden och Husmodersföreningen.

Många gånger har Carin axlat styrelseuppdrag, bland annat var hon kårchef för Falköpingslottorna i 14 och sekreterare i 22 år.

– Karlar säger ofta att det bara pratas på syföreningarna. Men i Fredriksbergs kyrkas syförening sydde vi ihop över en miljon kronor, säger hon.

Böcker och tv

Carin har på senare år drabbats av yrsel vilket gör att hon mestadels håller sig hemma. Trots det har hon fullt upp. Den hemtrevliga lägenheten visar tydligt att litteratur är ett stort intresse.

– Jag kan inte låta bli att köpa böcker. Jag läser allt möjligt, allt från deckare till reseskildringar, berättar Carin.

Tv:n är ett annat sällskap.

– Den står på hela tiden. Mästarnas mästare följde jag, men jag tyckte att det slutade roligt.

Kanal 7:s Glamour är en annan favorit.

– Tänk, det har varit samma skådespelare de senaste 25 åren. Och det är så roligt att titta på deras kläder, säger Carin.

Fyller 95 år

Carin har varit änka sedan 1985 då maken Lars avled. Men familjen är ändå stor, de båda barnen Ored och Margareta har barn, Carin har sex barnbarn och tio barnbarnsbarn.

Den 29 maj fyller Carin 95 år. En dag hon firar tillsammans med familj och vänner i Fredriksbergskyrkan.

– Tänk att jag skulle bli så himla gammal, utbrister hon med ett skratt.