Tio år har gått sedan hon tänkte tanken första gången. Visst finns både albor, den vita långskjortan som prästerna klär sig i när det är gudstjänst, och röcklin som används när det inte är nattvard. Men mer till vardags, när prästen eller diakonen bär både sitt ämbete och sin krage, kan det vara svårare.

Profilen: Anna-Karin Bylund

Ålder: 52 år.

Gör: Textilkonstnär och textilslöjdslärare.

Bor: Gudhems kloster och Kinnekulle...

Profilen: Anna-Karin Bylund

Ålder: 52 år.

Gör: Textilkonstnär och textilslöjdslärare.

Bor: Gudhems kloster och Kinnekulle.

Familj: Son.

Intressen: Motion och friluftsliv.

Läser: ”Hjärnstark” av Anders Hansen.

Lyssnar på: Klassiskt och folkmusik från olika världsdelar.

Tittar på: Har ingen tv men ”Antikrundan” och nyheterna på SVT Play.

Favoritmat: Vegetariskt och raw food.

Drömmer om: Ett eget hus.

— Många av de skjortor som finns har maskulin design. Manliga kläder men i små storlekar, säger Anna-Karin.

Vi träffas bland tyger och symaskiner i Gunnarsboskolans slöjdsal. Anna-Karin spelar Sibelius på låg volym, serverar te och visar bilder på mönster och färdiga kläder.

Mycket blommor

Det är skjortor, blusar och klänningar. Med veck eller utan. Några har spets – ”korsdans” heter en av dem, inspirerad av det koptiska korset som skuttar fram över tyget – och nästan alla handbroderade blommor.

— Det är mycket blommor nu. Det tar tid men jag gillar att pyssla, säger Anna-Karin för att i nästa ögonblick konstatera att det inte är några standardmodeller hon står bakom.

Det fria skapandet inspirerar och rinner över i det officiella. Oavsett om färgen går i svart, grönt eller vitt. Eller om storleken är stor eller liten. Klart är dock att det ska sitta bra. Och vara vackert att tittas på.

Studier på Konstfack

Redan som liten sydde Anna-Karin trollkläder och klänningar till Barbiedockorna på symaskinen hemma. Drömde om att bli musiker eller sjuksköterska och arbeta mot tredje världen.

— På gymnasiet valde jag estetisk linje och förstod att jag var tvungen att välja inriktning. Då bestämde jag mig för att arbeta med textilier och att det var konstnär jag skulle bli.

Anna-Karin gick ut Konstfack 1992 och sedan dess har hon varit verksam som textilkonstnär. Kanske, sa kloka människor, att hon skulle bli syslöjdsfröken också och på så vis säkra inkomsten.

Annons

— Jag följde rådet och insåg att det var ganska kul och kände att mötet kunde betyda något.

Det som från början handlade om att få en lön har gått till något hon har fått slåss för att få göra. Som håller igång Anna-Karins skapande, samtidigt som det konstnärliga spiller över i undervisningen.

Befruktar varandra

I dag finns ateljén – Ateljé Nåldynan – på Kinnekulle. Där syr hon kläderna, skapar kyrkotextilier och målar sina akvareller. Inriktningar som befruktar varandra och de handbroderade blommorna finns nästan alltid med.

— Under åren har jag flyttat runt ganska mycket men ateljén har, oavsett om jag har haft den hemma eller någon annanstans, alltid funnits med. Jag har hållit den kvar och levande och den har blivit en oas vid varje mellanlandning.

En tid i livet fanns, berättar hon, tankar på att bli präst. Anna-Karin har varit en sökare och hon fascineras av nattvardsmysteriet.

Fler och fler kvinnor

— Präst blev jag inte men genom att sy ger jag min del. Kläderna får en dimension till.

Antalet kvinnor i prästyrket blir fler och fler och det finns en efterfrågan av Anna-Karins kläder. Kundernas åldrar varierar och de uppskattar att hon skapar en kombination av textilkonst och bruksföremål. Dessutom att de faktiskt sitter som de ska.

— Kinnekulle är en bra plats men de som bär mina kläder kommer inte bara från Skara stift. De finns i olika delar av landet.

Nytt perspektiv

Det som började med kyrkotextilier har tagit Anna-Karin in i en ny värld. Dessutom har hon, parallellt med sitt konstnärskap och arbete i skolan, ett projekt där hon besöker museiförråd.

Där finns Maria-bilder, så gamla som från medeltiden när Sverige var katolskt, och ofta med broderier.

— Det var både män och kvinnor som sydde och ofta var förebilden någon i deras närhet. För mig ger det spår från den tiden, samtidigt som det är textilhistoria, sett ur ett kvinnohistoriskt perspektiv, säger Anna-Karin som utifrån det hon samlat in gjort bildspel som visats på flera utställningar.