Någon kan ha dålig syn, någon annan kan ha en förlamning, någon har sprungit in i den berömda väggen, för någon annan kanske skolan var helt fel eller att man helt enkelt bara är gammal.

Vi har normer för hur vi ska vara, ta oss igenom skolan, klara av sjukdomar, stress och andra krav men alla passar inte eller vill inte vara i den normen. Den fysiska vardagen kanske fungerar med eller utan hjälp. Men även dessa människor har drömmar, visioner och olika typer av kapacitet. Hur tar vi vara på det, när ska vi börja inkludera dem som en faktor att räkna med? Hur tar vi vara på den seniora kunskapen, vi tänker inte att den förlamade faktiskt kan ha världens affärsidé i sitt huvud, att den som inte klarade av skolan kan vara ett geni, att den som är annorlunda kan visa på nya vägar att se på saker och ting. Men även människorna i dess närhet har erfarenheter och kunskap som samhället skulle behöva bli bättre på att lyssna på.

Jag har inte lösningen eller svar på alla frågor men vill skapa en dialog få igång initiativ som sedan kan leda till någonting.

Kan Falköpings kommun gå före i dessa frågor?

Wanja Wallemyr (C)