Färre gifter sig, döps och begravs i kyrkan. Och bland de ceremonier som äger rum i kyrkan är det inte ovanligt med personliga inslag. Etnologen Inger Widhja tror att dessa tendenser har att göra med framför allt två saker: att människor är individualister i högre grad idag än förr och att människor har blivit alltmer sekulariserade.

FAKTA: Så många väljer kyrkliga ceremonier

Andelen personer som väljer en kyrklig ceremoni vid vigsel, dop och begravning minskar.

..

FAKTA: Så många väljer kyrkliga ceremonier

Andelen personer som väljer en kyrklig ceremoni vid vigsel, dop och begravning minskar.

Ceremonier enligt Svenska kyrkans ordning, i Skara stift, %: 2005 2010 2015

Vigslar 53,4 41 35,3

Döpta av alla födda barn 76 64,3 53,5

Begravningar, andel av alla döda 86,9 82 78,5

Ceremonier enligt Svenska kyrkans ordning, i Sverige, %: 2005 2010 2015

Vigslar 50,2 36,6 33,5

Döpta av alla födda barn 67,7 53,7 45,6

Begravningar, andel av alla döda 85,6 80,9 76,5

Källa: Svenska kyrkans analysenhet

— Förut var det Svenska kyrkan som styrde allt sådant här. Gick man utanför Svenska kyrkans ramar... ja, man skulle bara inte göra så! säger Inger Widhja, som har tydliga minnen från när hon var i 12-årsåldern och flyttade från Skaraborg till norra Bohuslän, där den stränga schartauanismen fortfarande levde kvar, i samhällen med hög grad av social kontroll.

— Man skulle följa Svenska kyrkans seder och bruk.

När frikyrkorörelsen fick fäste i Sverige under 1800-talets senare hälft uppluckrades detta.

Idag exponeras vi för mer influenser utifrån, vilket påverkar våra traditioner.

— Vi hämtar intryck. Vi är mer globaliserade och kommer i kontakt med många andra trosriktningar, säger Inger Widhja och konstaterar att par med olika bakgrund ofta ställs inför att skapa sina egna traditioner när de gifter sig.

Idag är det omkring en tredjedel av alla vigslar som sker enligt Svenska kyrkans ordning. När det gäller dop är andelen något högre. Omkring hälften av alla födda barn döps och tas därmed upp i Svenska kyrkan. Dopet handlar ju inte om att ge barnet ett namn, poängterar Inger Widhja, utan om att barnet tas upp i den kristna gemenskapen, men det tror hon inte att alla tänker på.

Nu har det börjat förekomma namngivningsfester och -ceremonier för spädbarn, utan det religiösa inslaget. De kan se ut lite hur som helst. Förbundet Humanisterna kallar det gärna för barnvälkomnande och utbildar officianter som kan utföra en ceremoni, men det kan också vara en eller flera släktingar och vänner som gör detta. Eller så har man ingen särskild ceremoni alls, utan bara en fest.

— De bjöd några goda vänner, som en liten vänskapsbjudning, berättar Inger Widhja om när ett av hennes barnbarn namngavs.

Idag erbjuder begravningsbyråerna borgerliga begravningar, men vid mötet med döden är det ändå en stor andel som väljer kyrkliga begravningar, mellan 75 och 80 procent, även om andelen minskar. Begravningen är en högtid som Inger Widhja tror fortfarande i hög grad följer det traditionella mönstret, även om man har frångått den religiösa biten. Hon berättar om en borgerlig begravning, som ägde rum i en gammal kyrkolokal, som den döde hade anknytning till. Det spelades musik och lästes dikter, men det fanns inga religiösa inslag.

— Det var otroligt vackert.

När det gäller döden verkar människor idag ha distanserat sig från den, tycker Inger Widhja.

— Det är en tråkig utveckling att döden inte ses som något naturligt, säger hon, och berättar att ett av hennes finaste minnen är när hennes morfar dog i hemmet och Inger och mormodern gjorde i ordning honom.

De lade honom i en kista i salen, där de kunde se honom fram till begravningen.

— Mormor och jag gick in varje kväll och tände ljus och berättade vad som hade hänt under dagen. Han låg där så fridfullt, och sov, tyckte jag. Idag har döden blivit så institutionaliserad och skrämmande. Det är synd.