Tågkaos i kvadrat!

När jag med andan i halsen kommer till Södra Station för att hoppa på x2000 för en resa till Falköping med avgång 18.13 är det försenat mer än två timmar, den nya avgångstiden skall vara 20.25 säger man.

Perrongen på Södra Station är full med folk, många har satt sig på det kalla golvet.

(Det finns knappt några bänkar överhuvudtaget att sitta på... Eftersom man nuförtiden ska ha så lite bänkar som möjligt - så att inga hemlösa ska kunna lägga sig där – och de få bänkar som finns nu är mycket obekväma, knappast något att sitta två timmar på).

Det finns en toalett uppe vid SL-spärrarna. Det är allt.

Inga SJ-guider på plattformen, bara ett antal MTR Express guider.

Ett tåg som skulle ha gått 16.15 rullar dock in. Jag gör ett tappert försök att få åka med!

Konduktören stoppa mig bryskt: ”Tåget är fullt, och på X2000 får man absolut INTE STÅ I GÅNGARNA! Då tåget går sååå fort..."

En trappa upp hittade jag till slut, efter att en MTR guide visat mig var, ett bord där tre SJ-personal igen upplyser mig att ’”mitt tåg” ska gå cirka 20.25. Det är första gången jag får chans träffa någon representant från SJ.

Finns ingenstans att sitta i hela entrén. Jag släpar ut allt bagage på gatan, och hittar en träbänk på en busshållplats. Där jag äntligen kan sätta mig ett tag och äta lite medhavd mat.

Annons

Hamnar i lustiga samtal med två kvinnor och får information om bästa beacherna i skärgården. Den andra kvinnan känner igen mig från Hippiemarknaden i Vinterviken där hon köpt ett par örhängen av mig! Vi skrattar över igenkännandet.

Några roliga ögonblick innan orkanen går igång.

Jag samlar ihop bagaget och tar mig till SJ-bordet i hallen. Helt plötsligt står det på en tavla ovanför att "mitt tåg" 20453 ska avgå klockan 19.25!

Det är precis vad klockan är! Jag får panik!

Försöker ropa till någon av de tre SJ-informatörerna och fråga om det är mitt tåg – som skulle gått 18.13. Ingen ur personalen svarar. De informerar några andra och är mitt i långa förklaringar.

En kille ropar till slut ”SPRING – det har inte gått än!”

Och det är precis vad jag gör: springer med mina två rullväskor, kylväska och ryggsäck med dator. Först måste jag ta mig ner på perrongen via rulltrappor, bagaget välter nästan. Sen kanske 100 meter till tåget. En ung kvinna ropar: ”Ska jag hjälpa dig?”

– JA, skriker jag...

Hon tar en av väskorna och börjar springa bredvid mig. Vi rullar varsitt kolli. Jag är i panik! Känns som ett maratonlopp. Snart kommer vi fram till ”min vagn”, och jag tror jag ska svimma av utmattning.

Det står en kvinnlig SJ-personal och stoppar mig när vi vill lyfta ombord väskorna.

– Det här är INTE det tåget 20453 som skulle ha gått 18.13. Du får inte gå ombord, säger hon barskt.

Ja, i praktiken är det mitt tåg 20453 – då det är det tåget men det är ett annat tåg egentligen...

– Så du måste vänta till 20.25, fortsätter hon.

Samtidigt annonserar man om och om igen via högtalarna att resande med 20453 ombeds stiga på... Men SJ-kvinnan hindrar alla att stiga på som ska med tåg 20453.

– Annonseringen är fel, det är en mekanisk datorröst som säger fel, säger hon. Du får inte gå på detta tåg, du måste vänta.

– Men det står ju även på Trafikverkets hemsida att det här är tåg 20453 som ska gå NU, säger jag och visar henne.

– Det är helt fel, säger hon. Det är fel, fel, fel...

Jag känner mig som om jag befinner mig i en surrealistisk film av denna totalt absurda och mardrömslika situation. Mina nerver kryper på utsidan, hjärtat bankar febrilt, jag är torr i munnen, jag känner mig svimfärdig av stress, chock och utmattning av den galenskap som pågår... Den söta och vänliga kvinnan hade försökt lyfta upp mina väskor på tåget men fick lyfta ner dem igen.

Högtalaren basunerar ut igen och igen att resande med tåg 20453 ombedes ta plats.

Jag lyckas åla mig upp på tåget bara för att kolla min reserverade plats. Där sitter en arg kvinna och säger ”Det här är min plats – det här är ett annat tåg. Det är inte din plats”.

Jag tar mig ner på perrongen igen. Vankar runt av ångest.

Man annonserar att dörrarna ska stängas.

Helt plötsligt börjar någon skrika: ”Men det är det här tåget som skulle ha gått 18.13!”

Det är rätt tåg! Jag får panik igen. Får hjälp att bängla upp bagaget – i grevens tid. Dörrarna slås igen och låses, precis när jag lyckats få ombord allt.

Jag är med. Förvirringen är total!

Kvinnan sitter på min plats och blänger mörkt när jag viftar med min biljett.

– Det här är våra platser, säger hon.

Jag ger mig ut på upptäcktsfärd, och bingo! Jag hittar en plats, och där sitter jag nu.

Stundtals kryper X2000 fram på grund av köbildning. Då och då kommer fler passagerare på. Det finns inga sittplatser och folk står i gångarna.

Konduktören basunerar ut efter någon timme via högtalarna att nu gäller att de som fått platser får behålla dem – inga platsreservationer gäller längre. Nu får man GÄRNA STÅ I GÅNGARNA om man inte hittar nån plats.

Nu är det helt plötsligt, tydligen, fyra tåg som man klämt in på detta tåg... Surprise!

Jag tycker synd om de unga flickor som skulle suttit på de platser jag delar med en herre från Syrien, som varit i Stockholm och sökt jobb. På Scania, berättar han stolt. Han vill jobba med maskiner, för det har han gjort i 20 år i sitt hemland. Han har varit i Sverige fyra år, är oerhört artig, berättar att han har en dotter på 7 år och hjälper mig att bängla upp och ner en tung väska från tågets hatthylla.

Ett äldre par bakom mig skrattar så dom kiknar när jag ringer min väninna Maryam och berättar om alla dårskaper jag gått igenom, och instämmer att detta var oslagbart.

Wow, vilken början på en minisemester i Falköping...

Vad händer härnäst – vi ska tydligen byta i Skövde!

Gud vet var vi är, eller hur långt vi hittills hunnit i vår tågresa. Klockan är 22.17 och det är mörkt. Magen kurrar – det blev bara några tomater och en banan till middag...

Nu lovar konduktören i högtalarna att taxi är beställt från Skövde till Falköping och en massa andra små orter. Fortsättning följer...

Snart står en liten tapper trupp vid taxistationen i Skövde och spanar efter SJ:s utlovade taxi. Ingen av de två taxibilar som står inne vet något eller har hört något. En taxichaufför ska försöka kolla läget när han är färdig med en körning.

Ja, här sitter jag på en bänk... Klockan är nu 23.08. Myggen bits. Ett tiotal personer står här och trampar. Flera försöker kontakta SJ.

”Samtal före dig, men det är snart Din tur...”, hör jag en röst säga från någon som satt på en högtalare från sin mobilen. 13 % kvar av laddningen på min mobil. Tjoho...

Nu kom någon fram till SJ. Vi väntar med stor förväntan vad de ska hitta på. Jo, nu har vi ny rapport.

En taxichaufför som bryter på något språk och har svårt att förstå vad man säger, kör fram och jag hör ordet Falköping.

– TJOHO FALKÖPING, skriker jag och rusar fram.

Lyckas få någon att pressa in bagaget i taxins bagageutrymme, och lyckades även pressa in mig själv i baksätet. Vi är tre kvinnor som lyckats ta oss in i taxin – en fjärde passagerare får inte plats.

Men taxichauffören vill nu att alla ska gå ur!

Han har bara en beställning på en person och det är en från tågpersonalen. Vi får absolut inte åka med, säger han.

MEN NU SKER MIRAKLET!

Den vänliga Marcus som jobbar på Västtrafik, vilkens beställda taxi vi tre kvinnor pressat in oss i, säger att vi får följa med. Och JIPPIE, VI FÅR SITTA KVAR! Nu sker den rafflande färden mot Falköping!

Bredvid mig sitter en äldre kvinna som underhåller oss med berättelser om sina Stockholmsäventyr. Hon berättar att hon har haft en kurs i vård i livets slutskede. Snart är vi framme och alla utbyter kramar.

Nu kom min väninna Maryam med sin stora bil! Jag hoppar och skriker av glädje!

SJ-sagan är över för denna gång! Men snart ska jag tillbaka till Stockholm från Falköping.

Den rafflande fortsättningen kanske följer...

Falköping 8/8 2018

Ingela Hageman