Barn- och utbildningsnämnden ordförande Ingvor Bergman (s) har under hela den process som förekom beslutet varit ytterst kommunikativ och visat på en humanitär hållning. Vi är många som har varit oroliga över att dessa elever, trots sitt idoga arbete för att bli behöriga, inte ska få söka sig in på nationellt program. Nu kan vi, och inte minst de berörda ungdomarna, andas ut. Åtminstone detta läsår. Barn– och utbildningsnämnden fattade beslutet trots att de formellt inte har skyldighet att erbjuda dessa ungdomar utbildning på nationellt program. Barn- och utbildningsnämnden tog ändå sitt humanitära ansvar.

Dessutom lutar det nu nationellt åt att regeringens förslag, att låta de 9 000 ensamkommande med utvisningsbeslut få tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier, kommer att gå igenom i riksdagen.

Centerpartiet tar sitt humanitära ansvar och partiets ordförande Annie Lööf menar att de medmänskliga konsekvenserna om förslaget stoppas blir alldeles för stora. Klokt tänkt.

En annan s-politiker, föremålet för en lång rad insändare senaste tiden, Susanne Larsson, tänker annorlunda. Trots ett digert överskott i kassan på dryga 30 miljoner kronor tänker hennes socialnämnd inte hjälpa samma grupp. Trots att detta överskott har byggts upp av de statliga bidrag som kommunen har erhållit för de ensamkommande bara de två senaste åren (2016 och 2017). Och detta trots att den hjälpen sannolikt kostar mindre. Detta slogs fast vid fullmäktigedebatten den 23 april. Föreningen ”Tillsammans för ensamkommande i Falköping” har begärt ett bidrag på 880 000 kronor för att hjälpa dessa blivande studenter att få bo kvar i Falköping efter sin 18-årsdag. Det känns extremt billigt.

Annons

Till saken hör ju också att både de krafter i nämnda förening och i civilsamhället i Falköping som arbetar och sliter, inte kostar kommunen en smula. Många är vi i staden som förfärat förstår att hjärtlösheten inte känner några gränser. Det viktiga är att, av ren princip, stå fast vid att inte hjälpa till, oavsett hur försvinnande liten summan som krävs är.

Vi är matta, trötta och ledsna. Vi som dagligen möter dessa fantastiska individer. Vi som imponerade ser dem utvecklas, prestera och generöst ge av sig själva trots fasansfulla bakgrunder, flykter och stora sorger. De är matta, trötta och ledsna. De behöver oss för att orka fortsätta. De behöver oss för att få lugn, trygghet och livslust. Och vi, Ållebergsgymnasiet och Falköping, behöver dem. De kommer garanterat att ge hela kommunen mångfalt tillbaka bara vi ger dem chansen att få stanna kvar. Snälla, Susanne Larsson och socialnämnden, tänk om, tänk rätt!

Catrine Sandberg

Lärare på Ållebergsgymnasiet