Vid Mössebergs kurort väntade kvällens guide Åke Abrahamsson. Kurorter? Tankarna går till Medevi och Loka men även Mösseberg hade sin kurort. Till kurorterna sökte sig dåtidens överklass och där ”drack man brunn” och spatserade omkring i parken.

Denna tisdagskväll fanns några enstaka bilar på parkeringen. Åke tog oss med på en vandring påen stig utmed Mösseberg. Vegetationen var frodig och här nådde knappt ljuset genom lövverket. Här fanns stora ormbunkar som heter strutbräken och faktiskt växer som i en strut. Utmed stigen växte en orkidé med namnet nästrot. Den ser inte mycket ut för världen eftersom den saknar klorofyll. När den blommar ser det ut som om den vissnat. Den har fått sitt namn av att rötterna ser ut som ett fågelbo, ett näste. Den doftar i alla fall gott och brukar blomma i juni.

Värmen har ju drivit på växtligheten så även den ljusröda vätterosen var över. Vätterosen finns där det växer hassel vars rötter den drar nytta av. Kransrams, skogstry och den illaluktande stinksyskan fanns också där gruppen gick fram. Åke lämnade sedan stigen och gick rakt ut i terrängen för att leta efter guckusko. Det märktes verkligen att han kan berget på sina fem fingrar.

Stundtals var det ganska snårigt där vandringen gick över stock och sten men därvid kanten av kärret stod de i små grupper – tyvärr redan överblommade. Guckusko, som betyder gökens sko, har slående likheter med en toffel i ljusgult och brunt. Denna blomma hör till orkidéerna och är förstås fridlyst.

Annons

Hela tiden höll fåglarna konsert. Koltrasten var helt klart dirigenten och den är ju Sveriges nationalfågel. Hanen är kolsvart med gul näbb och gul ögonring. Den visade sig inte men den hördes desto mer med sin fylliga, varma sång följt av ett kvittrande. Ibland gjorde taltrasten ett inlägg. Den upprepar alltid sin strof, man kan faktiskt säga att den hävdar saker. Den låter mer temperamentsfull än koltrasten och lägger in sekundkorta pauser. Ringduvan hade hand om basen och körde sitt femtoniga ”race” då och då. Bofinken och grönsångaren gjorde också sitt till att helhetsintrycket av denna kvällskonsert blev så bra.

Grönsångaren med det snurrande silvermyntet känns lätt igen. Bofinken, som alltid avslutar sina strofer med en verklig knorr, kommer på sista plats när det gäller fåglarnas tio-i-topp och talgoxen kommer näst sist. Som kuriosa kan nämnas att skatan kommer på andra plats. I alla tider har denna fågel ansetts tjuvaktig men förmodligen är detta bara elakt förtal. I själva verket är den mycket smart och har ett fördelaktigt yttre. I en bok stod det att den är fågelvärldens hippie – den bor ju i ett risbo som ofta byggs på med en våning per år.

Åke berättade om flugsnapparen som också upphov sin stämma emellanåt. Denna fågel har ej det bästa rykte beroende på att den tar för sig då det gäller boplatser. Den vänsterprasslar rätt rejält och har flera familjer. Den verkar inte heller ta sitt föräldraansvar på särskilt allvar. Det berättas att hannen ägnar sig åt att sjunga medan honan ruvar äggen.

Ett stort tack till Åke, så kunnig och engagerad och som på sitt lugna sätt gjorde denna kväll till ett fint minne.

Så lämnades Falköping, handelsplatsen på Falan, som ligger mellan Ålleberg och Mösseberg. På färden tillbaka mot Tidaholm kunde man vid Leabybacken skönja flera av de andra platåbergen. De är ju alla uppbyggda i olika lager precis som tårtor. En bra minnesramsa är: USA klockan tre. Det finns 17 berg bestående av urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten och trapp (diabas) överst. Vår natur är så värdefull och vår förhoppning är att även Tidaholms kommun inser värdet av dessa platåberg.

Nästa utflykt sker i början av juli och då är det fjärilsskådning.

Inga Kämpe

Stundtals var det ganska snårigt där vandringen gick över stock och sten.
Utmed stigen växte en orkidé med namnet nästrot.