Kent Wernes bok kom ut i höstas. I veckan gästade han Högskolan i Skövde och berättade om den för en intresserad publik på det Populärvetenskapliga caféet, som är ett samarrangemang mellan Högskolan, Folkuniversitetet och Skaraborgs Senioruniversitet.

I boken berättar Werne om konspirationsteorier och människorna som tror på och skapar dem. Han jobbade med boken i två år, efter att han blivit allt mer intresserad av fenomenet.

– Jag såg hur teorierna spreds mer och mer på nätet och via populärkulturen men även i politiken. Då bestämde jag mig för att studera fenomenet och skildra det i en bok, säger Werne.

– Jag ville ta reda på varför människor tror på teorierna, var de kommer ifrån och hur det går till när konspirationsteorier skapas, tillägger han.

Selektiv bevisföring

Enligt Werne är själva grunddefinitionen på en konspirationsteori att det finns en hemlig grupp eller en sammansvärjning som ligger bakom något.

Han konstaterar vidare att en konspirationsteori bygger på så kallad selektiv bevisföring. Det innebär att man plockar det som passar in i ens teori och avfärdar annat som irrelevant eller vilseledande information, med hänvisning till att det är konspiratörerna som sprider falsk information.

Just att det finns många tydliga bevis för den officiella versionen, tar konspirationsteoretikerna oftast som ett belägg för att det finns en konspiration.

Annons

– Ta exempelvis fallet med terrordåden i USA 11 september 2001, då man faktiskt hittade ett par pass på marken från flygkaparna. För konspirationsteoretikerna föreföll det som fullkomligt osannolikt att de skulle hamnat där på naturlig väg, beskriver Kent Werne.

Det finns många konspirationsteorier som kan tyckas harmlösa och ganska underhållande, som den att månlandningen 1969 aldrig ägde rum utan var iscensatt någonstans på jorden. Andra är betydligt allvarligare och kan få förödande effekter.
Foto: NEIL A. ARMSTRONG

Vissa konspirationsteorier, som att månlandningen inte ägde rum 1969, att jorden är platt eller att Elvis lever, kan tyckas underhållande och harmlösa, menar Werne. Sedan finns det sådana med politiska förtecken, som har en betydligt allvarligare ton och effekt. Oftast pekar de ut en folkgrupp eller en religion, som judar eller muslimer, som skyldiga till allt ont i världen.

Skrämmande exempel

Hitlers förintelse av judarna under andra världskriget är det ojämförligt mest skrämmande och omfattande exemplet hittills.

– Det var till stor del en konsekvens av en antisemitisk konspirationsteori om att judarna styrde världen och hotade Tyskland och den ”ariska rasen” och att de därför skulle utplånas, konstaterar Kent Werne.

Han nämner också masskjutningen i Nya Zeeland nyligen, där en person dödade över 50 muslimer i två moskéer, som ett färskt exempel.

– Den mannen trodde på konspirationen att det pågår ett folkutbyte som är organiserat från högre ort och att den ”ariska rasen” ska blandas upp med muslimer och att judarna kan ta makten över världen.

Konspirationer överallt

Trots att det kan tyckas vara ett brett spann i allvaret mellan olika teorier menar Kent Werne att det finns liknande sätt att tänka bland dem som tror på dem. Exempelvis är grundidén om en hemlig grupp eller sammansvärjning som ligger bakom gemensam. Vad han också sett är att den som tror på en konspirationsteori ofta tror på fler.

– Man jobbar upp ett slags tänkande där man plötsligt ser konspirationer över allt. Och så fort något inträffar så vägrar man acceptera den officiella förklaringen som ges av polisen eller myndigheterna och säger istället att det ligger något annat bakom det, som en hemlig sammansvärjning.

Konspirationsteorier i sig är inget nytt. Att även politiker numera ägnar sig åt att sprida dem är däremot en förhållandevis färsk företeelse, menar Kent Werne.

– Den här typen av teorier har en väldig politisk potential då det ofta funkar bra för auktoritära politiker att utmåla oppositionen, journalister eller kritiker som delar av en konspiration. Något som blivit en realitet i dag.

Som tydliga exempel nämner han Donald Trump och Ungerns premiärminister Viktor Orban.

– Trump för sin del brukar anklaga medierna för att bedriva hetsjakt eller hävda att de är fake news media, beskriver Kent.

Sprids snabbt

Hur vill du beskriva att fenomenet har utvecklats?

– I dag skapas teorierna snabbare och sprids till fler än tidigare, vilket givetvis beror på internet. Nu kan informationsspridningen ske blixtsnabbt till miljontals människor genom en knapptryckning, säger Kent Werne.

– Det har också medfört att konspirationsteoretikerna bildar en större gemenskap och inspireras av varandra och därmed får ett större självförtroende i det de gör, menar han vidare.

Vad gör man då för att motverka det här fenomenet?

– Vi måste försvara våra kunskapsinstitutioner, som högskolor och universitet och objektiva nyhetsmedier och grävande journalistik. Det är där vi har jobbat fram beprövade sätt att nå ny kunskap och arbetssätt för att avslöja sanningen.

Werne understryker också vikten av att man diskuterar fenomenet redan i skolan och att man även inkluderar företeelser som vetenskapliga metoder och hur man kan veta vad som är sant eller inte.

– Det är i synnerhet bland yngre som fenomenet sprider sig. Därför gäller det att ge ungdomarna en stärkt tilltro till vetenskaplig forskning och journalistik och förmågan att se igenom konspirationsteorierna och se problemen bakom dem.

Svårt arbete

Han medger samtidigt att det är ett svårt arbete att göra.

– När det sprids konspirationsteorier som innefattar även de här institutionerna, som att journalister utpekas som lögnare eller förljugna eller där klimatforskare påstås vara betalda lurendrejare, och som sår tvivel även kring vetenskapens och journalistikens legitimitet, då är vi riktigt illa ute. Då finns det ingen hejd för den här typen av alternativ information eller konspirationsteorier.

Att försöka motbevisa dem är heller inte speciellt fruktsamt menar Werne.

– De som fastnat för teorierna är inte intresserade av den motbevisning som läggs fram. Därför är det bättre att lyfta fram bevisade sanningar istället för att hela tiden försöka krossa myter, för det blir kontraproduktivt.

När blir då en konspirationsteori som farligast?

– Det är när man pekar ut en folkgrupp eller religion som skyldig till allt ont i världen och alla problem som människor upplever och när man hetsar mot den här föreställda konspirationen.

– Då kan det sluta i terrorism eller våldsdåd och faktiskt bli en väg till diktatur. Det är då den blir som farligast, det visar historien tydligt, säger Kent Werne.