Vi har i serien mest behandlat bebyggelsenamn. Alla dessa kan ursprungligen tillhört naturnamnen, som är den andra stora gruppen. Om det från ett naturnamn övergå till att bli ett bebyggelsenamn brukar man tala om denotationsbyte, ändring av syftning. Komplexet naturnamn är mycket stort, naturligtvis det största och betecknar miljoner lokaliteter ute i naturen som haft betydelse för människor, utefter vägar och stigar, i utmarken, öar och grund ute i vattnet, etc. Men ett denotationsbyte kan också äga rum om ett ortnamn som i fallet Skälvum som omtalats förut kanske omsider betecknar en annan plats.

Vår historia

Christer Westerdahl är professor emeritus. Han ger han oss en historisk tillbakablick på Ska..

Vår historia

Christer Westerdahl är professor emeritus. Han ger han oss en historisk tillbakablick på Skaraborg.

Här hittar du fler av hans historiska betraktelser.

Ett exempel på vilka tolkningsmöjligheter man kan ha ifråga om naturnamn ger vattendragsnamn, åar, floder, älvar, sjöar: storlek, form, färg, klarhet, strand, botten, växt- och djurvärld(inklusive fisk), ett namn efter en plats med ett bebyggelsenamn efter stranden. En liknande grund för bedömning kan man tillämpa när det gäller berg och kullar m.m.

Några nyckelbegrepp i tolkningen är efter en handbok av Bengt Pamp:

Ordlängdsbalans: ”verkar normaliserande på stavelsernas och ordens längd och tryc k. Onormalt korta stavelsers och ords uttalstider förlängas, långa stavelsers och ords uttalstider förkortas och bitrycken reduceras.” Kort sagt ortnamnen förkortas, ibland nästan maximalt!

Annons

Reduktbildning: t.ex. Kavel(bro)bäcken, Maj(elds)berget.

Ellips: t.ex. Fågelleken i st.f. Fågellekssjön, Kers av Erik Erikssons (gård), Kols av Erik Olssons (gård).

STOCKHOLM 2017-03-24Stormän och gamla gudar, som Tor, har satt sin prägel på många ortsnamn.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

De äldsta namnen

Det första elementet i ett ortnamn, förleden är ofta en unik, individuellt karaktäriserande del, betydligt svårare att tolka korrekt och dessutom utsatt för snabbare förändringar än det andra. Den kan också vara svårare att datera. Men den kan dock innehålla ett personnamn, som kan ge viss ledning, som skillnaden mellan hedniska och kristna (Nils, Jon) namn. Men även ursprungligen hedniska namn förekommer i kristen tid (t.ex. Tor i Torstorp). Det är då efterleden kan ge en bättre relativ datering.

Det andra och sista elementet (efterleden) har ofta motsvarigheter i många andra ortnamn. De kan då jämföras och dateras som helhet till vissa perioder eller åtminstone ges en minimidatering. Torp i Torstorp tillhör t.ex. en senare tid med torp-namn än sammansatta namn på Tors- som -lunda och -åker, vilka allmänt anses syfta på hedniska kultplatser. Å andra sidan är just torp-namnen produktiva under en mycket lång tid, i varje fall i nordeuropeiskt perspektiv. Riktigt gamla namn har aldrig bestämd form. Ett namn som Kavelbron eller Storsjön tillhör alltid nyare tid.

I början behövdes inte namn som By, Sjö, Dal, särskiljas från andra. Det fanns bara de i trakten. Därefter gavs de förleder för att bestämma vilken by, sjö, dal som avsågs. Generellt kan enledade ortnamn som Torp, Ryd på i princip en stavelse, vara mycket gamla, fastän vi förstår betydelsen. De som hunnit bli sockennamn är generellt de äldsta. Men det finns många andra, inte nödvändigtvis enledade namn som också kan vara unikt gamla, t.ex. Luttra, Slöta, Od, Jung. Ibland är då betydelsen dunkel eller åtminstone osäker. Faktum är att vissa forskare idag ser det som möjligt att de kan gå tillbaka till sen stenålder eller början av bronsålder. De skulle då vara 4000 år gamla.

Man kan se att vissa bebyggelsenamn eller delar av sådana kommer igen i närheten av den plats som betecknas med namnet. De betecknar då ofta utflyttning från en viss ursprungligt namngiven bebyggelse. Sådana är –inge som i exemplet Björklinge, efter Björka eller liknande i öst, -unga som i Ornunga, Mjäldrunga hos oss. De senare utgår från osäkra ursprungsnamn, och i många fall har dessa försvunnit. Man kan alltså inte stirra sig blind bara på ett visst ortnamn för att datera detta. Dess sammanhang (kontext) måste observeras på flera olika sätt.

Det finns en rad ortsnamn som visar på speciella underhövdingar eller framstående krigare i Skaraborg.
Foto: Ludvig Thunman / TT

Framstående krigare

Det finns vissa beteckningar för kungsgårdar eller storgårdar med makt- eller bebyggelsecentra som verkar förekomma mest i Östsverige och kan ha uppstått där, särskilt det vanliga Tun(a) i Mälardalen med sammansättningar (Vallentuna). I Bohuslän finns Tanum som en variant , en annan kan dyka upp i ett ortnamn som ton, både i Sverige (Grimeton) och i England (Everton). Detta ord tun innebär något inhägnat, tyska Zaun, engelska town. I Västergötland finns bara ett fåtal sammansättningar: Tunaholm (Mariestad), Sätuna, Tunhem. Detsamma gäller Husby med ett 50-tal namn i Mälarområdet och bara ett sockennamn Husaby i Västergötland, men ett ytterligare och mindre markerat finns faktiskt i Forsby nära Skövde, en annan intressant miljö.

Med tanke på denna blandning i språk och ortnamn i Västergötland och övriga Västsverige bör inte titeln Tegn i Tegneby (bara i Bohuslän) vara alltför gåtfull och leda till vidlyftiga resonemang som om ett västgötskt lydrike till Danmark under en kortare period. Det finns nämligen en rad andra sådana namn som visar på speciella underhövdingar eller framstående krigare som i Sven- (Svenneby), Karl- (Karleby) och av det fornnordiska rekkr i Östsverige med Rinkeby och i Skåne med Rinkaby. Runstenarnas tegn och dreng bör ses på samma sätt, även om inte dreng avsatt något ortnamn. Dessutom har Västergötland ett speciellt fall en liten grupp Bragnum som bör syfta på något liknande. Bragn/ar- är belagt som en krigarbeteckning i skaldekonsten.