För nästan exakt ett år sedan, den 27 juli 2017, förändrades Linda Heijels liv totalt. Hon hade varit på en innebandyturnering i Ängelholm med familjen och stannat till i hennes föräldrar stuga på vägen hem, när hon kände att hennes vänstra arm gjorde ont.

– Jag tänkte att jag hade sovit konstigt i husvagnen och att det inte var något mer med det. Men min mamma och min syster såg att jag inte mådde bra och tjatade på mig så till slut ringde jag 1177, mest för att få tyst på dem. Då skickas en ambulans ut för att hämta mig, säger Linda Heijel.

Väl i ambulansen faller Lindas arm ner och hon får inte upp den igen. Tankarna snurrar och på sjukhuset röntgas hon direkt. Hennes vänstra ben går då inte heller att lyfta längre. Läkarna inser då att det var en stroke som hade drabbat Linda.

– De satte snabbt in en trombolys behandling som löste upp proppen, så det tog inte lång tid innan jag fick vård. Jag är glad att mamma och min syster fick mig att ringa. Det var ju på kvällen så jag hade ju kunnat gått och lagt mig, vem vet vad som hade hänt då, säger Linda.

Sjukskriven

Linda spenderar sammanlagt 10 dagar på sjukhus och får beskedet att hon ska vara sjukskriven i tre månader.

– Jag tänkte att det här var väl inte så farligt, det kommer snart gå över, så inte behöver jag vara hemma i tre månader som sjukskriven, säger hon.

Men Linda insåg ganska snabbt hur fel hon hade tänkt. Förutom att hon var svag och inte lika stabil i vänster hand och ben längre så hade hon även drabbats av hjärntrötthet.

Annons

– Läkarna försökte förklara för mig att runt hjärnan sitter ett filter som sållar bort det som inte är aktuellt just nu och jag har förlorat det filtret. Jag uppfattar i stort sett allting och det gör mig extremt trött. Jag går ingenstans utan mina öronproppar för att kunna sålla bort ljud och vara med. Jag har solglasögon på mig för att jag är så känslig mot ljus, både ute som inne, säger Linda.

I november började Linda på medicinskt rehab för att få hjälp med strategier för att kontrollera hjärntröttheten.

– De har varit fantastiska på rehab, utan dem hade jag inte varit där jag är idag. I början kunde jag inte gå en promenad på 2 minuter med öronproppar i öronen utan att behöva sova resten av dagen, nu kan jag gå 20 minuter. Problemet är att musklerna i kroppen kan jag träna upp, men hjärntröttheten finns inget att göra åt mer än att hoppas att det försvinner, säger hon.

Arbetsträna

Innan Linda drabbades av stroken hade hon precis hoppat in som förskollärare efter en lång tid som egenföretagare. I augusti är tanken att hon ska börja arbetsträna två timmar om dagen.

– Jag vill ju fortfarande göra mycket saker som gamla Linda vill, men det går inte. Jag är inte kapabel till att jobba några längre stunder, men förhoppningsvis ska jag börja arbetsträna i augusti, säger hon.

Linda berättar att det är svårt att få folk att förstå hur sjuk hon är, när det inte syns något utanpå.

– Hade man gått med ett gipsat ben så hade alla förstått en på ett helt annat sätt, folk som ser mig nu har inte en aning om hur mycket jag anstränger mig och de ser mig inte när jag kommer hem och behöver ligga i sängen i timmar, ibland dagar, säger Linda och fortsätter:

– När folk frågar mig hur jag mår brukar jag säga att jag har det under kontroll. Jag har haft en jättetuff resa bakom mig och har det tufft framför mig också. Men jag försöker leva här och nu och jag är på väg.