Ett litteraturpris mer eller mindre, spelar det någon roll? För någon annan än författaren, vill säga. Ja, det skulle jag faktiskt vilja påstå att det gör. Jag har upptäckt många författare efter det att de belönats med ett pris, och har därmed erövrat nya världar och oväntade kunskaper.

1978 fick Isaac Bashevis Singer Nobelpriset i litteratur för sin ”intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”. Det var den första nobelpristagare jag bekantade mig med, och genom hans böcker lärde jag mig mycket om judendomen, om hur det var att leva i Polen under förra seklet och om hur det var att immigrera till USA. För en tonåring var det en oändligt fascinerande värld som öppnade sig, med fantasieggande mystik, religiösa riter och komplicerad kärlek. Sedan kom Gabriel Garcia Marquez, Imre Kertész, Toni Morrison, J. M. Coetzee… Listan är lång. Den ena dörren efter den andra öppnades, både utåt mot omvärlden och inåt i mig själv. Därför sörjer jag Nobelpriset, för att det inte just nu kan fortsätta göra författare mer populära och mer lästa – det vill säga vidga världen för fler läsare.

Från ett stort, kanske det största, litteraturpriset till ett alldeles nytt – SmåLits Migrantpris. Utan jämförelser i övrigt, hoppas jag att det kan göra ytterligare en författare lite mer känd och lite mer läst och därmed bidra till mer läsning och mer tankar.

Annons

När jag besökte bokmässan i Göteborg i höstas fick jag höra att vi läser allt mer svensk litteratur. Först reagerade jag instinktivt och tänkte: Vad bra! Vi stöttar svenska författare genom vår läsning, och svensk kultur och svenska förlag. Gott så, förstås, det i sig är enbart av godo – men om vi skulle ägna oss åt mer inhemsk litteratur till förmån för utländsk krymper vår värld och vår kännedom om – och därmed förståelse för – andra kulturer och andra människor.

Men stämmer det jag hörde, eller är det en föreställning som sprids i en tid då vi svenskar ängsligt både framhåller och förminskar vår kultur? Det måste förstås kollas och vid en snabb googling hamnar jag först på diverse försäljningslistor. På en av de större nätbokhandlarnas topplista är 15 av 20 bästsäljare skrivna av svenska författare, på en annan är det ungefär fifty fifty. Inte mycket att luta en tes på, eftersom det inte säger någonting om huruvida det ena eller det andra ökar.

Jag vill ha siffror och tar en titt på bokförsäljningsstatistik som visar att det inte stämmer att gapet blir större, tvärtom. Enligt rapporter från Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen för 2017 och första halvåret 2018 ökar försäljningen av utländsk litteratur jämfört med motsvarande perioder föregående år, och totalt sett säljs det mer böcker. Det känns hoppfullt. Vi stänger inte gränserna för ordet. En god bok är också en god bot – mot fördumning, isolering och språklig utarmning.

Bokförsäljning

2017: Räknat i antal exemplar ökade den totala bokförsäljningen med 13,0 procent.

För..

Bokförsäljning

2017: Räknat i antal exemplar ökade den totala bokförsäljningen med 13,0 procent.

Första halvåret 2018: Bortses från försäljning hos digitala abonnemangstjänster ökade den totala bokförsäljningen med 1,9 procent räknat i kronor och 0,9 procent i antal exemplar.

En författare med utblick är Pooneh Rohi som har mött den svenska publiken med sin bok "Araben". Jag läste den för ett par år sedan och blev djupt tagen av hur hon utifrån sin erfarenhet och sin berättelse bidrar med både djupa insikter och stor läsglädje när hon ställer frågor om identitet och livsval för den som känner sig vilsen i tillvaron. Med Migrantpriset, som Hall Media har varit med och instiftat, når Pooneh Rohi förhoppningsvis ut till ännu fler än hon redan gjort med sin hyllade debut – inte för författarens egen skull, utan för läsarens.

Marie Johansson Flyckt

Ansvarig utgivare för Hall Media