Det är drygt en månad sedan #Metoo fick fart efter avslöjanden av övergrepp i Hollywood. Det har sedan med en fantastisk fart och kraft spritt sig över världen och i Sverige ser vi yrkesgrupp efter yrkesgrupp skapa sina egna upprop under egna mer eller mindre välfunna hashtaggar; tekniker, kulturarbetare, journalister, studenter, forskare, fackligt engagerade… En av de mer träffsäkra är #teknisktfel. För visst är det ett tekniskt fel, eller rent av ett systemfel, som gör att det behövs upprop för att uppmärksamma att sexuella övergrepp är ett problem?

Annons

Vi som jobbar inom media hamnade tidigt på löpsedlarna för #Metoo, och i vår bransch har det skett en hälsosam, och nödvändig, reaktion mot allt från en alltför vanlig både grabbig och kränkande jargong till regelrätta övergrepp. Många är de mediemän som säkert sovit illa den senaste månaden. Bra. Har man kränkt en kollega sexuellt ska man sova dåligt. Däremot har vi inte gett avkall på våra etiska principer och gett vika för de högljudda kraven på att ”hänga ut de jävlarna” det finns det andra system för. De enda vi har namngivit är de personer som själva gått ut och erkänt att något har hänt och uttalat sig om det.

Metoo är en hashtag för alla som själva har en berättelse, journalisternas egen #deadline är för alla inom media som ställer sig bakom kravet på frihet från sexuella kränkningar. Det valet är enkelt, okontroversiellt och självklart. Vi hävdar vårt oberoende i alla lägen, men när det handlar om mänskliga rättigheter tar vi ställning. Kvinnors frihet är i slutändan allas frihet. Att verka för rätten till sin egen kropp på jobbet är att ge alla människor samma möjligheter till arbetsro och därmed tillvarata allas kompetens på bästa sätt. Att rasera osunda maktstrukturer och maktmissbruk är inte något vi kan välja – det är ett absolut måste.

Därför var valet att publicera uppropet #deadline lätt. Tiden har gått ut. Vi förflyttar positioner och det finns ingen väg tillbaka.