Det mesta av det avfall som har producerats i världen ligger fortfarande i kylbassänger i väntan på en slutlig lösning. Allt avfall måste kylas i decennier för att kunna hanteras och slutligen deponeras.

All kärnkraft skapar radioaktivt avfall för varje producerad kilowattimme kärnkraftsel. Det spelar ingen roll om det är med nuvarande teknik eller med nästa generations reaktorer.

Några så kallade avancerade reaktorer kan i teorin använda mer avfall än de skapar. Det låter ju bra till dess man tittar på det mer i detalj.

En artikel av Lindsay Krall i ”Bulletin of the Atomic Scientists” i augusti 2018 framhåller att smält salt reaktorer och natriumkylda snabba reaktorer (två förslag för nya reaktortyper), kommer att på grund av den ovanliga kemiska kombinationen av bränsle, i praktiken att förvärra hantering och förvaring av utbränt kärnbränsle.

I en nyare och lite mindre teknisk artikel i samma tidskrift i juli i är förklarar professor Allison Macfarlane problemet i enklare termer. ”Det är frestande att tro, att med ny kärnkraft som till en viss del kan fungera som nukleär avfallskvarn, så kommer det inte att finnas något behov för ett kärnavfallsförvar, men detta fungerar inte i verkligheten.”

Även i ett optimistiskt scenario kommer dessa nya reaktorer att producera betydande mängder av högaktivt långlivat avfall. Dessutom skulle nya bränslen i en del av nästa generations reaktorer att förorsaka ett avfallsproblem som inte har uppstått hittills. Några av dessa nya reaktorer kommer att använda ett bränsle baserat på ”smält salt”, som i kontakt med vatten skapar fluorvätesyra, en mycket frätande syra, som måste neutraliseras innan man kan placera materialet i ett slutförvar. Andra typer som t.ex. natriumkylda snabba reaktorer, inkluderande TerraPower reaktorer som sponsras av Bill Gates, har sina egna utmaningar när det gäller att hantera avfallet. Metalliskt uran är mycket reaktivt och kan lätt självantända i kontakt med luft och natrium självantänder i kontakt med vatten.

Annons

Små modulära reaktorer, SMR, är en del av de typer av reaktorer som förs fram som en lösning på vårt energibehov. Ett förslag till konstruktion, är en variant av dagens lättvattenreaktorer. Tanken är att man kan få ner kostnaden genom serietillverkning och att de ska var så säkra att man kan placera ut dem var som helst i samhället. Tyvärr förhåller sig det så att en liten reaktor är mindre effektiv och skapar alltså mer avfall per levererad kilowattimme, och ger exakt samma långlivade avfall som med dagens teknik. Dessutom kommer kärnavfall att produceras på många fler platser och ger på så sätt upphov till större lagrings- och transportproblem.

Några fakta:

* Inget land i världen har något djupförvar för utbränt kärnbränsle färdigt. Finland ..

Några fakta:

* Inget land i världen har något djupförvar för utbränt kärnbränsle färdigt. Finland är det enda land där bygget av ett sådant förvar pågår.

* Utan slutförvar kommer att vara tillgängliga förrän om flera decennier, så mängden avfall i tillfälliga förvar ökar för varje år.

* Undantaget Ryssland och Slovakien finns det över 60 000 ton utbränt kärnbränsle i Europa. 2016 förvarades 81% av europas utbrända bränsle i bassänger, vilket har sina egna risker med bevakning och kylning.

När det gäller drömmen om fusionsenergi, där bränslet kan utvinnas ur vatten och slutprodukten är ofarligt helium, är det inte så i verkligheten. Försöksreaktorn ITER i Frankrike är en otroligt kraftig neutronkälla matad med tritium som produceras i vanliga reaktorer. På grund av det högintensiva neutronbombardemanget kommer material i reaktorkärl och stödjande konstruktioner att utarmas och behöva bytas ut regelbundet. Detta skapar också stora mängder avfall som måste transporteras bort och begravas någonstans. Bara ITER kommer, när den avvecklas, att skapa 30 000 ton av radioaktivt avfall.

Innehållet i olika typer av använt kärnbränsle, även från nya typer av reaktorer kan användas i bomber, ju mer kärnkraft desto mer potentiellt vapenmaterial produceras.

Den avancerade reaktorsektorn avancerar inte i verkligheten. Det finns många projekt på gång, med seriös finansiering saknas. Om man slår ihop alla medel för utveckling av generation IV reaktorer i USA, som uppskattas till 1,3 miljarder US dollar, är det inte troligt att det skulle räcka till en enda prototypreaktor. En artikel från kärnkraftsforskare vid Carnegie Mellon University, publicerad i Proceedings of the National Academy of Science 2018, hävdar att det inte kommer att finnas någon kommersiell avancerad reaktor i USA före 2050.

Kärnkraft är ineffektiv, olönsam och farlig. Att subventionera kärnkraft i Sverige tar resurser från att utveckla alternativa lösningar på produktion och resurser.

Jan Lindholm Skaraborgs Naturskyddsförening

Johan Swahn Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, MKG