När Kjell-Åke Johansson öppnar upp dörrarna till teatern i Falköping konstaterar han att "det knappast kommer vara fullsatt här i helgen".

Skådespelarna kommer under lördagen att förbytas mot tyngdlyftare. För det är nämligen på scenen som lag-SM i tyngdlyftning ska hållas.

För andra året i rad står Falköpings AIK som arrangör. Något som förmodligen hade varit omöjligt utan tyngdlyftningsnörden Kjell-Åke Johansson.

Fastnade direkt

Det krävdes bara ett besök för en 12-årig Kjell-Åke som på slutet av 1960-talet för första gången fick upp ögonen för sporten.

Sedan dess har han varit fast.

När klubben i mitten av 2000-talet bestämde sig för att avveckla tyngdlyftningsdelen stod Kjell-Åke själv kvar med sitt stora intresse och närmare 40 års kunskap som han inte kunde föra vidare.

- Det var då friidrottarna kom in i bilden och frågade mig om jag ville köra styrka med dem, berättar Kjell-Åke.

Han tvekade och tyckte att en bättre idé hade varit att utbilda tränarna. På det första passet dök en handfull ungdomar upp. Snart hade Falköpings AIK fått en egen tyngdlyftningssektion och någonstans på vägen skrev Kjell-Åke Johansson historia.

- Efter bara några pass så var det några som bara ville köra tyngdlyftning. Då pratade vi först med Falköpings TK som inte hade några möjligheter. Då blev det Faik.

"Blev ingen vidare lyftare"

Kjell-Åke, som började gå tränarutbildningar redan som tonåring, hade därmed en hel träningsgrupp som kunde ärva hans kunskaper.

- Någon vidare lyftare blev jag aldrig, men jag intresserade mig ganska tidigt för ledarskapsfrågan och råkade få lite uppdrag i förbundet.

1992 fick Kjell-Åke Johansson följa med den svenska OS-truppen till Barcelona där den svenske lyftaren Bijan Rezaei tog en tionde plats.

Förlorade sonen i cancer

Fyra år senare hände något som fick Kjell-Åke att ta ett kliv tillbaka från tyngdlyftningen. Även om han beskriver sig själv som en "tyngdlyftarnörd" finns det annat som är viktigare - nämligen familjen.

1996 gick hans son bort i cancer, 16 år gammal.

- Det känns fortfarande bittert... Jag har en dotter också, hon är sju år yngre och var inte så gammal när det här hände. Så efter det blev det ett uppehåll och jag lade ner allt.

Men Kjell-Åke Johansson lyckades hitta tillbaka till tyngdlyftningen.

Nu är han en av huvudpersonerna i Falköpings AIK som har cirka 15 aktiva lyftare.

- Framför allt har tjejerna dykt upp och det gäller generellt över hela Sverige. Killar och tjejer tränar sida vid sida och såna med samma kroppsvikt lyfter ibland lika mycket. Gubbe som jag är hade jag aldrig accepterat att tjejerna skulle lyfta mer än mig. Men nu blir jag bara glad när jag ser det. Tjejerna är det bästa som har skett tyngdlyftningen, säger Kjell-Åke som framhäver Göteborgstjejen, OS-lyftaren Angelica Roos, som det stora affischnamnet.

Hur är det att se tyngdlyftningen vara vid liv både i Falköping och i Sverige?

- Jag är idrotts- och tyngdlyftningsnörd. Främst ser jag att man skapar en bra sysselsättning och får chansen att lyckas. Precis som i friidrott så är det en individuell prestation. Du står på ett podium med tre domare och en strålkastare riktad mot dig. Sport gör att många vågar sträcka på sig, säger Kjell-Åke, som även han kan sträcka på sig.

Trots att Falköpings AIK inte har något lag med i helgens SM har Kjell-Åke Johansson sett till att klubben för andra året i rad får arrangera det. Den här gången på en teater.

- Förra året var vi i Frejahallen, men nu ville vi ha ny utmaning och då blev det teaterscenen. Förhoppningsvis slår vi inte sönder golvet, men jag tror det ska fungera. I värsta fall fyller vi orkesterdiket med tyngdlyftare, skrattar han.