Det är en fixardag på Vallby Sörgården.

Att det är en av de hetaste dagarna under en het sommar hindrar inte de som är på plats – även om de flesta håller sig i skuggan och jobbar. Thore Wilsson och Nils Svensson gör i ordning en liten grusgång med spade och räfsa medan Ingrid Österström sitter på en bänk och tvinnar lingarn.

– Här finns det alltid något att göra, konstaterar Sigun Gröning – som också är på plats i värmen.

Vallby Sörgården är Skaraborgs enda kulturreservat. Här har tiden stått stilla länge.

– Det ser ut på samma sätt som det såg ut på för 100 år sedan. Alla byggnader och alla inventarier är som det var då och även jordbruket här sköts som det gjordes förr. Så det här är som en liten tidsmaskin, säger Sigun.

Det är hembygdsföreningarna i Väring-Locketorp och i Tidan som äger gården. Sedan förvaltas den av föreningen Vallby-Sörgården på uppdrag av hembygdsföreningarna och Länsstyrelsen.

Arbetet med att bevara gården – alltid enligt gamla metoder, verktyg och kunskap – pågår året om. Men under våren så startar temadagarna och fortsätter sedan in på hösten. De har redan hunnit med flera stycken – som mors dag-fika, höhässjning och en guidning i husapotek och kurer. Nu på söndag är det en ny temadag och då är det textiler och hemslöjd som står i fokus.

– Vi kommer att visa hur man spinner ull och lin, till exempel. Men de kommer också att få prova på själva och det är en viktig del i att lära sig hur det gick till förr. Om man lär av historien så kan man förstå sin samtid och även påverka framtiden.

Annons

Efter söndagens temadag om textil och hemslöjd fortsätter sedan programmet den 5 augusti. Då handlar det om självhushåll och odling där man får lära sig – och även prova på – hur det var att sköta ett jordbruk för 100 år sedan. Den 26 augusti avslutas sedan temadagarna med arkeologidagen där man kan gå en upptäcktsfärd i järnålderslandskapet och få en historisk guidning med länsantikvarie Lars Jacobzon.

– Nästa år firar vi tioårsjubileum som kulturreservat också, så då lär vi nog satsa lite extra, säger Sigun.

Vad hoppas du att de som besöker Vallby Sörgården ska ta med sig härifrån?

– Vi hade en mormor här med sitt barnbarn. Mormor hade varit stadsbarn i Helsingborg, men varje år fått åka ut och skörda hö och ville att barnbarnet skulle få uppleva det. Barnbarnet fick jobba med högaffeln och till och med testa på att köra traktor och tyckte att det var hur kul som helst. Hon fick känna på hur det är och kanske gör det här också att kunskapen inte försvinner. Det är det vi vill göra här, vi vill levandegöra historien.

Tiden har kanske stått stilla på Vallby Sörgården – men det händer, trots det, väldigt mycket.