Svenska Akademien har allmänt setts som en av de viktigaste kulturinstitutionerna i Sverige genom sin uppgift att vårda det svenska språket och genom utmärkelser, stipendier och priser stödja och uppmärksamma god litteratur och författarskap.

Svenska Akademien har genom sin uppgift att utse Nobelpristagare i litteratur också gett akademien, och Sverige som land, internationell ryktbarhet.

Relaterat: Insändare: Pensionärerna fick ett mörkblått paket till jul
Relaterat: Insändare: Inte svenska köttet som ställer till det

Så är det inte längre. Under en längre tid har vi i Sverige och internationellt fått uppleva en moralisk kollaps, av stora mått, i en av de finaste kulturinstitutionerna i vårt land.

Det handlar om sexuella övergrepp av personer nära ledamöter av akademien och om en unken kvinnosyn som fortsatt lever kvar. Det handlar om vänskapskorruption, mörkläggning av information och uppgifter om oegentligheter i akademiens sätt att handha ekonomiska medel.

Det handlar också om en uppenbar oförmåga hos ledamöterna i akademien att, trots all sin samlade bildning, ta till sig, förstå och trovärdigt agera för att bemöta och lösa denna allvarliga kris.

Vi tycker att Svenska Akademiens arbete och uppgifter är viktiga. Vi vill värna språket, litteraturen och bildningen. Vi vill att utdelningen av Nobelpriset i litteratur ska fortsätta. Därför vill vi att kaoset och det moraliska moraset i akademien upphör.

Vi vill att de ledamöter som sitter i akademien är bärare av allmänt respekterade värderingar och anser att det är dags att reformera och modernisera Svenska Akademien.

Annons

Några punkter i en sådan reformering och modernisering som vi anser särskilt viktiga är:

Det måste finnas en ökad öppenhet och transparens i akademiens arbete. Inte om inre diskussioner, men väl om dess arbete och överväganden.

Relaterat: Besparingar på ambulanser i Skaraborg oacceptabla
Relaterat: Insändare: Sluta konsumera och utnyttja djur

Det måste finnas en större öppenhet om akademiens ekonomi, förmåner och hur beviljade medel används. Det är orimligt att en kulturinstitution som förfogar över så stora ekonomiska resurser, inte själveftersträvar en öppen redovisning.

Det måste ytterligare tydliggöras att uppdraget som akademiledamot inte är ett livstidsuppdrag. En del ledamöter tycks uppenbarligen fortfarande ha den uppfattningen. En tidsgräns bör sättas. En ledamot ska kunna lämna sitt uppdrag, ledamotskapet bör lämnas så snart det är uppenbart att man inte längre kan sköta det eller upphöra om en ledamot på ett djupt allvarligt sätt har komprometterat Akademiens arbete.

Vi har därför anslutit oss till ett partipolitiskt obundet upprop och namninsamling, med krav på en nödvändig reformering och modernisering.

Välkommen att ansluta er till uppropet på: www.skrivunder.com/reformera_svenska_akademien

Monica Green

Håkan Bergman