Det var i måndags morse vid kvart över åtta som Magnus Cedin av en ren slump tittade ut genom köksfönstret när han bredde en smörgås till lille sonen Arvid.

— Jag såg något stort lulla förbi. Först trodde jag det var en varg eller hund men sedan såg jag att det var ett lodjur.

Annons

Magnus hann tänka många saker, mest orolig blev han för sina hundar Malva och Spacy, två finska lapphundar, som fanns i en inhägnad på gården. Men det visade sig att lodjuret inte var på jakthumör.

— Lodjuret satte sig ner i solen, reste sig efter en stund och sträckte på sig i sin fulla längd, gäspade och gick vidare. Hundarna märkte inte ens att den var där. Jag tänkte att de kanske skulle försök hoppa över inhägnaden och springa fram och då vet man aldrig vad som hänt. Lodjuret var väldigt stort och hundarna hade inte haft så stort chans, tror Magnus.

Vinden låg åt rätt håll, det vill säga att hundarna fick aldrig vittring på inkräktaren.

Fick ögonkontakt

Magnus började filma lodjuret som gick vidare på vägen mot Stora Kleven. Sonen Arvid knackade på rutan och då fick de ögonkontakt med lodjuret.

— Den brydde sig inte så mycket utan gick lugnt vidare och markerade revir.

Det var inte första gången Magnus Cedin ser ett lodjur.

— Jag har sett rovdjuret på långt håll, på fält och i skogen, men aldrig så här nära. Fruktansvärt kul att se den.