Viveka Karlberg har bland annat varit fackligt engagerad och tidigare debatterat kring tystnadskulturen inom den offentliga sektorn.

I slutet av januari hade hon och hennes kollega Lars Duvander boksläpp på Sällskapet i Kulturhuset.

– Det gick jättebra. Det var lagom med folk och bandet spelade och vi sålde mycket böcker, säger Viveka Karlberg.

Hittills har strax över hundra exemplar av den begränsade upplagan sålts.

Finns det några paralleller till sjukhuset?

– Jag vet inte, det är väl upp till betraktaren. Vi har tänkt att det är klart att man påverkas av sin vardag. Men man kan nog relatera boken till nästan vilken verksamhet som helst inom den offentliga sektorn.

Hur kom det sig att ni skrev den?

– Lars har ritat och målat länge och gett ut skrifter, mest på beställning. Vi diskuterade en händelse på facebook och lite senare nämnde Lars att han haft funderingar på att skriva en bok om ett postkontor.

Viveka Karlberg säger att hon och Lars delar samma sorts humor och efter ytterligare samtal började de skissa på boken om Postkontoret Saks.

Lars Duvander med boken Postkontoret Saks.
Foto: Privat

Hon förklarar att syftet inte har varit att tjäna pengar på projektet, att det mer varit en hobby.

Intresset för den har varit stort, även om få beställt boken offentligt.

– Man kan väl säga att intresset för den varit väldigt anonymt. Det har knappt varit någon som velat visa sitt intresse för den offentligt, utan sagt det via privata meddelanden, säger Viveka Karlberg.

Annons

– Lars har blivit uppsökt på jobbet. Boken säljs offentligt, men beställningarna sker i det privata.

Viveka Karlberg menar att det är viktigt att ibland ifrågasätta och belysa saker. "Kanske är det lättare att ta till sig saker när man får se hur det kunde bli så dumt", säger hon.
Foto: Privat

Att det blev just ett postkontor var Lars idé. I boken beskrivs en rad olika offentliga verksamheter, såsom SJ och andra.

– Även facket får sig en känga. Men det mesta är taget ur luften för att symbolisera saker.

Blir det någon uppföljare?

– Ja, det har vi pratat om. Vi hade mycket fler idéer som vi egentligen ville belysa, men det hade blivit en alldeles för lång bok om vi hade tagit med allt i den första, så det finns material till en del två.

Har ni fått några reaktioner på boken?

– Vi har efterfrågat både positiv och negativ kritik offentligt. Men det har vi bara fått i skymundan. Jag sa redan innan att jag trodde det skulle bli så. Jag har tidigare reagerat på tystnaden, på hur man lägger locket på. Det är många som tycker likadant, om olika händelser man ställs inför i livet, men väldigt få vill vara öppna med åsikter.

Viveka Karlberg tror dock att det är viktigt att man ibland ifrågasätter och belyser saker.

– Det sker ingen utveckling utan kritik, varken i det privata livet eller i arbetslivet.

Att det blev just en satirkomisk bok berodde mycket på att författarna kände att det skrivs så mycket negativt om det mesta, att människor inte orkar ta till sig ännu mer.

– Det här blev ett annat sätt att belysa problemen på och kanske är det lättare att ta till sig saker när man får se hur det kunde bli så dumt.

Inget är helt taget ur luften i boken.

– Även om det är överdrivet så är det knappt påhittat, säger Viveka.

Hon berättar att det finns många roliga, dråpliga scener i boken som många känt igen sig i.

– En av mina favoriter är när en anställd kommer in i fikarummet och frågar en facklig representant om det är okej att ta ett Mariekex. Svaret blir: "Mariekex! Räcker det inte med solidaritet?", "Snart ska ni väl ha mer semester också?" Många vi känner har uttryckt att det är ungefär vad de upplever att de får för sin medlemsavgift.