Dagens nyheter har rapporterat att förpackningsplast som sorterats ut av hushåll i stor utsträckning skickats till förbränning istället för att materialåtervinnas. Tidningen hänvisar till en polisanmälan som norska Grönt punkt gjort, enligt vilken Swerec ska ha materialåtervunnit 38 procent av materialet istället för avtalade 80 procent.

Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) skickar de plastförpackningar som privatpersoner sorterat på återvinningsstationer till Swerec, som ligger utanför Värnamo, och till tre tyska anläggningar. Kravet är att 80 procent ska återvinnas som material och även enligt FTI har Swerec inte levt upp till detta krav under 2015.

— I grunden är det här ett brott mot det avtal vi har ingått med det här företaget. Hela vår verksamhetsidé är att återvinna förpackningar och tidningar till nytt material. Nu går det inte av olika skäl att få avsättning för all förpackningsplast, varför vi inte satt kravet till 100 procent, utan till 80 procent som en rimlig nivå, säger Annica Dahlberg, kommunikationschef på FTI.

Peter Håkansson på Swerec medger att företaget inte nått upp till målet om 80 procent under 2015. Men han poängterar att endast två tredjedelar av det som FTI levererar till Swerec är plastförpackningar. I fraktionen finns även smuts, sand, kartong, leksaker och till och med döda djur förekommer.

Swerec menar att det endast är på de två tredjedelar som är plastförpackningar som det 80-procentiga kravet kan ställas. Om man räknar så låg företaget cirka 15 procent under målet år 2015, enligt Swerec.

FTI håller med om att det enbart är plastförpackningarna och inget annat som ska räknas. Men hur stor andel man anser att Swerec har materialåtervunnit preciserar inte FTI, med hänvisning till att man ligger i förhandlingar med företaget.

Sedan slutet av 2015 har Swerec börjat sortera plasten flera gånger och på så sätt kunnat sortera ut en större andel till materialåtervinning, enligt Peter Håkansson. För 2016 menar Peter Håkansson att företaget nästan kommer upp i målet om 80 procents materialåtervinning, förutsatt att man räknar bort den tredjedel av det inkommande som är skräp. Men han betonar att företaget är helt beroende av vad som kommer in till anläggningen.

— Den allmänna trenden går mot att ta bort solida rejäla plastdunkar och ersätta med komplexare förpackningar, som refillsystem med laminat. Det försämrar möjligheten att nå uppsatta mål i avtalet, säger Peter Håkansson.

Enligt Peter Håkansson är det ett begränsat antal av alla plaster som kan materialåtervinnas på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Mjukplast kan till exempel bli nya soppåsar. Av hårdplasterna är de vanliga plasterna polyeten och polypropen de som lämpar sig bäst för materialåtervinning.

PET går också att materialåtervinna och tidigare gjordes fleecetröjor av detta material, men nu är marknaden övermättad av PET som sorterats ut för hand, huvudsakligen i Asien, enligt Peter Håkansson.

Att förpackningar inte sällan är gjorda av flera olika plaster försvårar återvinningen. En roll-on-burk kan till exempel ha olika material i kulan, hatten, kroppen och listen.

— Tråkigt nog så går den inte att återvinna, säger Peter Håkansson.

Andra sorters plaster, däribland frigolit, är tekniskt svåra att materialåtervinna på ett vettigt sätt och även dessa går därför till förbränning.

Plast som inte kan materialåtervinnas skickas till Cementas cementfabrik på Gotland där den används som bränsle. Swerec har förutom miljömässiga även rent ekonomiska skäl att hålla nere denna fraktion.

— Avgifterna med tillhörande transporter är förenade med stora kostnader och vi tittar ständigt på alternativ för att undvika detta, säger Peter Håkansson.