En trappa är som bekant alltid lättast att städa uppifrån, det vill säga från det översta trappsteget.

Jag har nu stor med spänning följt (som garanterat många med mig) den enorma mediala storm som ”Metoo”-kampanjen givit och det genomslag som den samma fått. Som jag skrev för någon månad sedan så handlar detta mycket om hur MÄN agerar och allt börjar ju med hur vi uppfostrar våra barn (både flickor och pojkar), allt detta visar sig sedan i verkliga livet då vi blir vuxna och tar plats någonstans – arbetsplats, organisation, familj, här skapar vi, alternativt deltager vi, i den befintliga kulturen. Ty kultur skapas blott och enbart av människor.

När en känd skivbolagsdirektör kan stå och uttrycka att en kvinna ser ut att ha ”kåta ögon” och ett antal inte så nogräknade journalister hejar på och tycker han är en ”kul snubbe”?

Att vissa kan komma undan med att ha tafsat på minderåriga på gym genom att betala föräldrar att hålla tyst – säger också en del om hur vissa före detta så kallade gymägare agerar.

Eller när ”vissa” hyr ut lägenhet till studenter och kräver fotografi på hyresgästen för att avgöra hur personen ser ut och när flickan som avser att hyra lägenheten sänder en bild på sig själv och pojkvännen då får som svar att ” ja, det var ju synd att du hade pojkvän för du såg ju bra ut” och därmed blev det ingen uthyrning.

Annons

Eller hur en hotellägare kan gå in på en kvinnas hotellrum (för att hon är så kallad kändis), fotografera sängen och lägga ut på Facebook med kommentaren: ”i denna sängen skulle många killar nu vilja ligga”.

Tyvärr kan listan på exempel göras lång.

Att inte detta då fick en kritikerstorm på sig?

Så är väl en ny tideräkning på sin plats, det vill säga före respektive efter ”Metoo”-kampanjen.

Det som stör mig mest är den dubbelmoral som vi nu ser tydliga tecken på i de största medierna, där olika så kallade journalister, ”framstående” programledare eller krönikörer nu får sparken en efter en (en och annan tar ”timeout”) efter massor med år.

Naturligtvis är dessa skyldiga skitstövlar, men var har ledningen varit under alla dessa år? Var finns deras ansvar?

Dessa ”ledare” är de yttersta ansvariga som tigit och tittat på, de kan aldrig frånta sig ansvaret. Att med uttalanden som ”hade ingen aaaning” är inget annat än ytterligare bevis på dålig kultur.

Men:

Drevet drar vidare och fler skandaler grävs upp och ingen vågar ens vara i närheten av att ifrågasätta något om det som nu framkommer (särskilt inte män). Pendeln tycks vara fast på den yttersta delen och till synes helt orubblig.

Detta inte menat att på något sätt förminska det huvudsakliga problemet med sexism som oftast män skapar – men för att skapa en hållbar förändring måste vi se detta ur ett större perspektiv, det vill säga jämlikhet mellan man och kvinna, pojke och flicka, från BB till graven.

Låt mig slå fast: Vi alla har ett ansvar oavsett kön eller ställning i samhället, vi måste ta fasta på att problem som existerar inte bara är männens fel.

Alla de som bidrar till eller tiger om detta (oavsett kön) har ett ansvar.