Jag är en så kallad Rigare, en sådan som bara spelar volleyboll och ja, det är det jag gör för att det är det enda jag kan göra. I 1,5 år har jag nu bott i Falköping och känner att jag inte sett eller gjort tillräckligt. Jag förflyttar mig som i en triangel, från boendet till skolan, från skolan till Frejahallen och från hallen hem igen.

Fem dagar i veckan alla skolveckor rör jag mig inom denna förbannade triangel. Jag vill bryta mig ut från den och få en ny geometrisk figur att röra mig i. Något som lockar ungdomar, som drar alla till samma ställe. I nuläget finns det enligt mig och många andra i Falköping inget som lockar alla och som får folks uppmärksamhet. Jag som går på RIG har inte mycket fritid eftersom träning och matcher tar upp av den största delen. Men när jag väl har fritid vill jag kunna göra något på den, Men vad finns det att göra egentligen?

När vi ungdomar inte går i skolan blir det att man träffas utomhus eller hemma hos någon. Tyvärr finns det inte optimala platser för ungdomar att hänga på så att det blir att man driftar runt i ”stan” eller väljer att stanna hemma. Skulle kommunen fixa så att det nuvarande Ungdomens hus rustas upp och blir mer inbjudande skulle fler och fler söka sig dit. En plats där man kan gör allt från att bara snacka i soffan till TV-spel och spela fotboll utomhus. Det skulle göra att vi ungdomar väljer att komma till samma ställe. Ungdomar som känner att de är lite utanför skulle få en chans att inte känna så och det gör att den idén är guld värd.

Annons

Enligt ekonomifakta.se är 6,1 procent av Sveriges befolkning 15-24 år i utanförskap. Det skulle vara fint att få ner den siffran till 0 procent. Utanförskap kan leda till att det blir svårt socialt längre fram i livet och att hitta jobb till exempel kan vara tufft. Det kan även tyvärr leda till missbruk av olika slag.

Föräldrarna skulle bli superglada av att få se sitt barn vara sysselsatt och se dem lyckliga. Det värmer extra för en förälder att se sitt barn lyckligt. Det skulle få av lite vikt från föräldrars axlar och ger mer tid till föräldrarna själva. Man kan känna sig trygg med att man vet vart ungdomarna befinner sig så att man inte är orolig att de är ute och gör någonting annat.

Frågan om hur mycket det skulle kosta kommer alltid upp när man diskuterar något som detta och då blir det ofta “Nej, det är för dyrt”, “Var ska vi få pengarna ifrån?” och så vidare. Det är såklart en viktig faktor att ta med i detta fallet. Är det värt att lägga så mycket pengar på detta projekt? Kommer det bli bra till slut?

Jag skriver detta av egen erfarenhet. Har inte vi ungdomar någonting som sysselsätter oss gör vi dumma saker. Blir det, som jag nämnde tidigare, att vi driver runt till fots i ”stan” utan att ha något att göra kommer man till slut att göra något man inte borde göra.

Har ungdomar tråkigt, ingenstans att vara, blir det lätt att de går runt och förstör saker, sno saker eller något annat. Det kostar massa för kommunen att ersätta och reparera. Få oss ungdomar att bli sysselsatta! Är det inte värt att överväga detta? Är det inte värt att låta unga tillhöra något, känna sig trygga och ha roligt? Låt inte oss unga välja fel väg i livet, hjälp oss att hitta rätt och hjälp mig bryta Triangelns förbannelse.

Albin