Att bli kändis står högt på ungas önskelistor. Någon särskild tanke kring vad de vill vara kända för verkar sällan förekomma, det är sekundärt. Att bli känd är det primära, och ska man vara ärligt verkar det inte allt för svårt.

En gång i tiden krävdes extraordinära insatser för att uppnå status som kändis, i dag verkar det räcka med att kunna dratta på ändan för att uppnå samma effekt.

Annons

Visst kan jag förstå tjusningen med begreppet kändis, om man med det menar att man aldrig behöver stå i kö eller fundera på en prislapp två gånger.

Men allt det andra?

Tänk dig för en stund att du hette Bernadotte i efternamn och allt du gör blir allmängods i samma stund du gör det. Du skulle aldrig kunna gå ut och hämta tidningen utan att ha piffat till dig. Ett morgonrufs och hasiga träningsoverallbyxor skulle direkt bli omtalade.

När det kliar i näsan kan du aldrig sticka upp fingret och rätta till det som behöver tillrättas. För i samma sekund du gör det blir näspetningen viral. Om du av någon anledning blir sugen på, säg en hamburgare, skulle såväl ditt bordskick som ditt val av meny betygsättas. Jag vet inte med dig, men jag måste erkänna att jag inte ser särskilt smart ut med dressing runt mungiporna och resten av nyllet.

Om du får för dig att säga något gäller det att alla ord vägs på våg. För egen del flyger grodor ut ur munnen för jämnan och jag är lycklig över att så få fångar dem.

Jag skulle aldrig passa som kändis. Och så skulle det klia så förbenat i näsan.