Zainab är en utbildad läkare i sitt hemland och kom till Tidaholm, tillsammans med barnen Hamodi och Miriam, år 2012 med sin familj.

Efter att ha lärt sig och barnen svenska började hon så småningom arbeta som SFI-lärare. När familjen tvingades resa tillbaka till Irak reagerade många. En manifestation arrangerades och Zainab kände ett starkt stöd samt kärlek från alla som sa ifrån.

"De behövs här", var alla överens om.

Detta räckte dock inte - Migrationsverket var fast beslutna om att utvisning var det bästa för Zainab och hennes barn. De lämnade Sverige gråtandes. Nu är Zainab tillbaka i Sverige för att göra det läkarprov som Socialstyrelsen låtit henne få göra, så att hon ska kunna arbeta som läkare även i Sverige.

— Jag har studerat specialist-fertilitet med sju andra i Bagdad inför det här provet. Fem av oss blev godkända och jag fick bäst resultat av alla. Det kändes väldigt skönt. Samtidigt var nervositeten stor, återger hon.

Får tre chanser

Den 21 januari var det dags: Zainab och en vän till henne som skulle göra samma prov begav sig till Umeå.

— Där fick vi hyra ett rum i ett radhus av en jättesnäll man. Sedan satt vi i sex timmar och svarade på frågor. Det var första gången jag gjorde ett prov vid en dator. Jag var så tankspridd att jag glömde kvar mina glasögon i salen. Men jag hoppas jag blir godkänd. Det kändes bra i alla fall – jag gjorde mitt bästa, berättar hon.

Provet bestod av tre delar och innefattar enbart teori. Förra året var det 58 som gjorde det och av dem blev endast åtta godkända.

Annons

— Men skulle jag inte klara det första gången – eftersom det är så otroligt hög svårighetsgrad – har jag två chanser till på mig. Det gör att jag känner starkt hopp, förklarar Zainab.

Som en celebritet

Blir Zainab godkänd väntar ännu ett prov, denna gång ett praktiskt i Göteborg i april, innan hon kan titulera sig som AT-läkare.

— När jag väl fått legitimationen är möjligheten mycket större för mig att få visum och kunna flytta tillbaka hit med min familj, men det är oerhört svårt. Jag ska göra allt vad jag kan för att få komma tillbaka till Tidaholm igen. Det känns underbart att vara här igen, även om det bara är över fyra dagar.

— Jag har fått många fina vänner här, så när jag går ut på stan vinkar alla åt mig och jag känner mig som en stjärna. Det är så annorlunda – i Bagdad kan jag knappt gå ut genom dörren. Här är jag ingen främling längre, beskriver hon.

Saknar sina barn

Zainab var full av känslor när hon lämnade Bagdad för att kunna göra provet i Sverige, men detta förändrades så fort hon satte fötterna på svensk mark:

— Jag kände mig både trött och väldigt uppstressad, men när jag landade här kände jag mig genast som hemma. Det enda som är jobbigt är att jag inte kunde ta med mig barnen. De är kvar i Bagdad mitt i kriget och det kan jag inte släppa tankarna på. Där är det allt annat än bra. Jag kan inte ljuga och säga att vi trivs när bomber exploderar i vår närhet varannan dag. Vi är 90 procent säkra på att det ska komma en bomb, men vet aldrig var eller när det smäller. Det är en mardröm.

En ständig rädsla

Men Hamodi måste gå till skolan, han har redan förlorat ett år. Han mår dock oerhört dåligt och hans mamma är orolig varje gång hon släpper iväg honom.

— Han tröstäter fortfarande hela tiden. Vi har besökt psykologer, men det hjälper inte, och jag själv lever med en ständig rädsla att han ska bli kidnappad eller mördad. Miriam har fått njursten på grund av det dåliga vattnet och hon har gått ner massor i vikt. Vi är väldigt stressade hela tiden över att vi inte vet hur länge vi kommer få leva. Vi kan aldrig riktigt slappna av, menar Zainab.

Det var talpedagogen Eiwor Larsson som lärde Zainab svenska för första gången. Hon lider med sin vän, men ser samtidigt hennes potential:

— Människorna som bor i Bagdad är så utlämnade. Det är så fruktansvärt. Men Zainab har alltid varit en otroligt duktig elev. Jag tror på henne – att hon fixar proven, så att hon kan börja leva här igen i trygghet.