Efter operationen i december orkar han leka med barnen Tindra, 7 år, och Viktor, 9 år.

Han kan pinka.

Han har fått en ny syn på livet.

– Man ser det som en andra chans, säger Fredrik Eng, 44 år.

I köket hemma hos Fredrik på Ellis väg i Åsarp på sitter han och bäste kompisen Lars Johansson, djur- och skogsbonde på gården Källeryd i Fivlered.

De båda har hängt ihop ända sedan de blev klasskamrater i första klass i Åsarps skola.

Det var självklart

För Lars Johansson var det självklart att ställa upp som donator när Fredrik Eng behövde en ny njure.

– "Du har alltid ställt upp när det varit jävligt" sa han, minns Fredrik Eng.

Det är fem år sedan Fredrik Eng fick beskedet att hans njurar höll på att ta slut. Diabetes och högt blodtryck började ta ut sin tribut.

Påsdialysen fick han upphöra med när en bukhinneinflammation drabbade honom genom den inopererade slangen.

Istället fick han göra bloddialys i Falköping, fyra gånger per vecka, fyra timmar varje gång, för att tömma kroppen på vätska.

Ständigt trött

Ständigt trött, ständigt tänka på hur mycket man kunde dricka… Så såg livet ut för Fredrik Eng.

Att få en ny njure innebar fyra års väntan på ett donerat organ.

Men en ny njure fanns på närmare håll.

Lars Johansson dramatiserar inte sin insats.

– Vi började prata om det, och jag började ta prover, först i Falköping, sedan i Skövde, berättar han och fortsätter:

– Läkaren sa att det inte räckte med att jag var frisk, jag behövde vara superfrisk för att duga som donator.

Fick skjutas upp

Det tog ett år att bli godkänd som organdonator. Läkare, psykologer och kuratorer deltog i utredningen.

Annons

Men det kom ett streck i räkningen. Den planerade operationen i oktober 2012 fick ställas in när Fredrik Eng fick en lunginflammation. På det följde vatten i hjärtsäcken, och Fredrik Eng fick operera in en pacemaker.

Men i oktober i fjol kom ett nytt besked. Ett operationsdatum var satt till den 11 december.

Fredrik Eng förbereddes genom att hans immunförsvar bröts ned, för att kroppen inte skulle stöta bort den nya njuren.

Lars Johansson kördes till operationssalen klockan sju på morgonen. Fyra titthål och ett sex centimeter stort snitt var det som behövdes för att få ut hans njure.

– Om och om igen frågade de om jag ångrat mig. Det var den sista frågan jag fick innan jag sövdes, säger Lars Johansson.

Den borttagna njuren tvättades, så att Fredrik Eng och Lars Johansson inte har samma blodgrupp spelade ingen roll.

Njuren i kylen

När Fredrik Eng rullades in i operationssalen fick han veta att Lars Johanssons operation gått bra och att njuren låg och väntade i ett kylskåp.

Klockan tio över tolv sövdes Fredrik Eng. När han vaknade klockan nio på kvällen var operationen klar.

– Njuren hoppade igång direkt. Jag kissade på operationsbordet, och när jag kom hem fick jag springa på toa rätt ofta. Det är ju positivt, säger Fredrik Eng.

När smärtan efter operationen lagt sig kunde Fredrik Eng njuta av sitt nya liv. Han orkade leka med barnen Tindra, 7 år, och Viktor, 9 år. Han och sambon Marie Holmén kunde planera en sommarsemester utan att behöva tänka på att vara nära en dialysavdelning.

Som en blomma

– Jag kände mig som en vissnad blomma som fått vatten, säger Fredrik Eng.

Han går fortsatt på täta kontroller, men de kommer att glesas ut. Medicinen mot avstötning kommer han att få äta livet ut.

Lars Johansson är sjukskriven från jobbet på Fredahl, men kommer att börja jobba lite försiktigt i början av mars. Han har varit trött, men blir allt bättre allt eftersom hans enda njure ökar kapaciteten och kompenserar det organ som tagits bort.

Ingen utom de närmaste visste i förväg om att Lars Johansson skulle donera sin njure. Nu har han fått något som liknar hjältestatus, och har blomsterhyllats av arbetskamrater.

Närmare varandra

De två goda vännerna står närmare varandra än någonsin.

– Han är min lillebror, säger Lars Johansson.

Fredrik Eng säger att han blivit rörd till tårar många gånger när han tänkt på donationen.

– Mina barn har fått sin pappa tillbaka. Det är stort.