Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Covid-19: Öppna skolor är bra – men kommunerna måste följa Arbetsmiljölagen

Häromdagen fick jag bud om att en bekant har avlidit i covid-19. 68 år gammal och i övrigt fullt frisk. Lades in på sjukhus den 30 december och avled den 20 januari.
Själv är jag 66 år och gift med en gymnasielärare. Och jag prisar varje dag som hen kan bedriva distansundervisning. Varje dag som vi kan hålla oss avskilda från möjligheten att bli smittade.

Under lång tid har vi fått lära oss att barn och ungdomar inte smittar. Men tyvärr har inte viruset kunnat göra denna urskiljningen och under hösten 2020 insåg man att skolor faktiskt utgör en mycket stor smittkälla. Med denna vetskap, och när smittalet gått upp, har man därför övergått till distansundervisning – först för gymnasieskolan och senare också för grundskolans högre klasser.

Detta görs dock med stor tvekan, för skolansvariga tar sitt uppdrag på så stort allvar att smittspridning tycks komma i andra hand. Man öppnar upp och stänger ner om vart annat, vilket kanske inte är det bästa som smittskyddsåtgärd och som dessutom skapar en väldig ryckighet i verksamheten.

Att samhället i stort är positivt till att hålla skolorna öppna är ju självklart. Då får våra barn och unga den utbildning som vi pliktar att ge dem och vi undviker de följdproblem som uppstår när också föräldrarna måste hålla sig hemma för att ta hand om den omsorg de i så fall måste ha.

Att unga inte drabbas lika hårt av covid-19 tycks vara väl belagt, men hur blir det då för lärarna? Lärarna blir satta i en mycket besvärlig situation, där oron för att smittas på arbetet inte utgör grund för att inte utföra sitt uppdrag. Samtidigt som mycket lite görs för att skydda dem mot smitta.

Här skulle man kunna resonera länge om vilka åtgärder skolor kan ta, men som ändå inte skapar trygghet, då undervisningen utförs i skolsalar där social distansering är omöjlig, för det är inte detta som skolorna är byggda för. Mycket av åtgärderna blir därför bara ett spel för gallerierna, eftersom skollokalerna är vad de är. Och växelvis undervisning i trånga lokaler är fortfarande undervisning i trånga lokaler. Rektorerna försöker nog så gott det går, men räcker det?

Vad säger då lagen? Såväl regeringen som kommunerna lutar sig mot de rekommendationer som kommer från Folkhälsomyndigheten. Men inga rekommendationer kan övertrumfa lagtexten och den finns att läsa i Arbetsmiljölagen. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2018:4, som dessutom kompletterats för just spridning av viruset SARS-CoV-2 vilket orsakar covid-19, kan man läsa om regler som man minst måste tillgodose, bland annat:

- Tekniska hjälpmedel som behövs för att förebygga smitta ska användas.

- Vid arbetsmoment som innebär risk för kontakt med kroppsvätskor ska personlig skyddsutrustning användas, såsom engångsskyddshandskar och visir.

- Vid arbetsmoment som innebär risk för allvarlig luftburen smitta ska andningsskydd användas.

Tydligare än så kan det inte vara.

Personalansvariga inom kommunen bör redan vara klara över denna lagstiftning, men ändå tog det lång tid innan skyddsutrustning blev obligatoriskt för omsorgspersonal. Det ironiska i sammanhanget är ju att det inte är personalen i dessa verksamheter som utsätts för stora smittorisker, utan snarare vårdtagarna.

Men i skolvärden är det ju faktiskt tvärt om. Eftersom smittade ungdomar inte tycks bli lika sjuka som den vuxna befolkning är det ju i mycket högre grad lärarna som måste skyddas. Och som en parentes bör väl nämnas att den vaccinering av omsorgspersonal som nu påbörjats borde självklart också gälla för lärare.

De flesta länder har infört obligatoriskt bärande av munskydd - framförallt i skolmiljön. Här ligger alltså Sverige efter, men med den gällande lagstiftningen måste detta ändras omgående. Som arbetsgivare är kommunerna bundna att följa Arbetsmiljölagen, så för att skolor ska kunna hållas öppna innebär det att de måste tillhandahålla personlig skyddsutrustning och ett fungerande regelverk – både för lärare och elever.

Att inte göra detta innebär ett mycket stort personligt ansvar för de lokala beslutsfattarna.

Gift med en gymnasielärare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel