Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De sträckläste varsin bok: "Fick ont i kroppen"

 
Smålands litteraturpodd
Visa alla artiklar

Varsin bok, från pärm till pärm - i en enda sittning. Efter fem timmars sträckläsning var Emilia Söelund och Sophia Magasanik klara med Augustutmaningen. – Det var en fysisk resa som inte alltid var behaglig, säger Sophia Magasanik.

Tanken med tisdagens maratonläsning var att dels läsa två av nomineringarna till Augustpriset, dels gå igenom en digital detox och bara ägna sig åt en enda sak - flera timmar i sträck. Emilia Söelund, kulturredaktör på Jönköpings-Posten, och Sophia Magasanik, sociala medie-ansvarig på Hall Media, satte igång med projektet tidigt på tisdagsmorgonen.

Steg ett: Att välja bok.

– Två av de nominerade var diktsamlingar och även om den ena var väldigt tjock så skulle det inte ge den maratonläsning vi hade tänkt oss. Novellsamlingen var i sin tur väldigt kort och då återstod tre romaner - jag hade redan läst "Människa mer än vackraste staden" av Sami Said och den var Sophia sugen på, så det passade ju bra, säger Emilia Söelund, som själv valde Karin Smirnoffs "Jag for till min bror".

Själva läsningen inleddes halv tio på tisdagsförmiddagen och hela tiden stod en kamera riktad mot de två bokmalarna, som tillbringade hela dagen i varsin soffa. Experimentet livesändes på tidningens sajt och alla som ville kunde därmed följa hela läsresan - som var omgärdad av strikta regler. Mobiltelefonerna lades undan i ett skrin - och endast kortare pauser för toalettbesök och kaffebryggning var tillåtna.

– Jag tyckte att de första tre timmarna var väldigt, väldigt sköna och uppskattade framför allt att jag inte behövde kolla min mejl hela tiden. Det var väldigt skönt att pausa det och bara gå in i någonting. Men sedan började det bli fysiskt jobbigt, jag ville röra på mig hela tiden. Det gjorde mig ändå förvånad, jag tycker att jag är van vid att läsa mycket, men kanske var det den mentala känslan av att jag verkligen måste sitta kvar som gjorde skillnaden, säger Emilia Söelund.

Sophia Magasanik blev färdig med sin 380 sidor långa roman först, efter fyra och en halv timmes läsning.

- Jag hade verkligen ont i kroppen ibland. Det var verkligen ett maraton, en fysisk resa som inte alltid var helt behaglig.

De tror dock båda att upplevelsen av berättelserna blev starkare än den hade varit om läsningen delats upp.

– Min bok var fragmentariskt skriven och det tog en stund att komma in i den, så för mig var det verkligen en fördel att läsa den i en enda session. Men den stora fördelen var att verkligen koncentrera sig på läsningen och lägga bort mobilen, så att man inte stördes av någon plingande tweet, säger Sophia Magasanik.

Vissa reaktioner på projektet handlade om att det verkade "jobbigt" - samtidigt som få förvånas av att någon sträcktittat på en tv-serie en hel eftermiddag.

– Det där är nog kopplat till vårt korta upplevelsespann, nu ska ledig tid vara något avslappnande och man ser kanske inte på läsning på det sättet längre - det är mer något man presterar, säger Sophia Magasanik.

– Tidigare generationer hade nog inte tyckt att det varit särskilt konstigt att sträckläsa en bok - men de hade säkert upplevt bruset vi lever i hela tiden som väldigt ansträngande. Om vi inte tränar hjärnan på den här sortens fokus blir det jobbigt. Man måste träna hjärnan för att den ska kunna koncentrera sig på att läsa - på så sätt är det faktiskt en fysisk ansträngning som kräver mer än att lyssna eller titta, säger Emilia Söelund.

Vad blir nästa steg i Augustutmaningen?

– Vi ska spela in ett nytt avsnitt av Smålands litteraturpodd med litteraturvetare Ylva Lindberg på Jönköping University där vi ska försöka sätta det här i ett sammanhang, säger Emilia Söelund.

– Och så kommer det recensioner, säger Sophia Magasanik.